Jakob de la Gardie
Jakob De la Gardie. 1583-1652. Härförare. Riksmarskalk. Gift 1618 med Ebba Brahe med vilken han fick 14 barn, varav hälften dog innan de uppnått vuxen ålder. Son till fältherren Pontus de la Gardie.
Jakob De la Gardie föddes i Reval den 20 juni 1583. Redan som 18-åring blev han befälhavare för ett infanteriregemente i Norrland och deltog i kriget i Livland där han tillsammans med Carl Carlsson Gyllenhjelm försvarade Wolmar. De tvingades efter en tid ge upp och blev fångar i Polen. De la Gardie tvingades sitta fängslad i fyra år och Gyllenhjelm i tolv år.
Efter att De la Gardie frigivits ingivk han i Nederländernas armé, som på den tiden ansågs vara den främsta av alla krigsskolor. Han återvände sedan till Sverige och välkomnades av Carl IX som utnämnde honom till generallöjtnant 1608.
De la Gardies lades till last för att ha försökt sammanföra Nederländernas prins Moritz av Oranien och den svenska prinsessan Anna med syfte att ändra tronföljdsordningen. Anklagelsen som gjordes av Erik Tegel medförde ingen bestraffning, men han ålades att ställa en borgen för att bevisa sin oskuld.
När inre oroligheter uppstod i Ryssland bad tsar Vasili Sverige om hjälp. När Carl IX sände hjälpen var De la Gardie befälhavare. År 1609 hade Sverige förbundit sig att ställa 5000 man till ryskt förfogande mot att Sverige skulle få Keksholm och militär hjälp mot Sigismund.
Nu tågade De la Gardie med 4000 man, större delen av styrkan bestod av utländska legoknektar, från Viborg till Novgorod där han mötte upp med tsarens brorson Knäs Skopin och tillsammans fortsatte de mot Moskva. De la Gardie tvingades utstå oerhörda bekymmer med de ryska bundsförvanterna som uppförde sig odisciplinerat och fegt. Trots dessa svårigheter slog de polackerna vid Tver befriade Troiskoi och tågade 1610 in i Moskva som under två år belägrats av polackerna.
Vasili kunde sätta sig på Rysslands tron och De la Gardie möttes av folkets jubel och hyllningar. 1610 lämnade De la Gardie Moskva och tågade mot Smolensk, som var belägrat av polackerna. Under vägen uppstod strider med dem vid Klutsjino. De la Gardies ryssar flydde då och de utländska legosoldaterna gick över till polackerna Situationen blev svår för De la Gardie som tvingades till en överenskommelse med den polske fältherren så att han kunde återgå till Novgorod med endast 400 man svenskar och finnar.
Väl tillbaka innanför Sveriges gräns samlade han en ny här och intog Keksholm, som ryssarna vägrade att utrymma, han erövrade Novgorod och tvingade nordvästra Ryssland att välja den svenska hertigen Carl Filip till tsar. Han besteg visserligen aldrig tronen men svenskarna hade visat vad de kunde åstadkomma. Genom freden i Stolbova 1617 blev Ryssland avstängt från Östersjön och den nya gränsen som drogs var ett säkrare skydd för anfall.
De la Gardie utnämndes 1613 till riksråd, 1615 till greve, 1617 riddare och riksmarskalk. År 1619 blev han landshövding i Estland och ståthållare i Reval.
I kriget mot Livland var han befälhavare under konungen, men samarbetet fungerade inte så bra. År 1628 förflyttades han till Riga och blev guvernör över Livland. Två år senare förordnades han att som riksmarskalk vara chef för krigskollegiet.
Efter Gustaf II Adolfs död blev han medlem av Kristinas förmyndarregeringen och stod för det mesta på rikskanslern Axel Oxenstiernas sida. När danska kriget utbröt 1643 var De la Gardie nästan helt blind, men likväl verksam med att rösta fram uppoffringar och beslut som krävde mannamod. Han inrättade skolor och anställde duktiga präster. Han byggde slottet Makalös (som brann ned 1825), som låg på den plats där Kungsträdgården nu ligger, och slottet Ulriksdal.
Han avled den 12 augusti 1652.
Källa: Sammanfattat och omredigerat från Biografiskt Lexikon.
