Johan Banér
Johan Banér. 1596-1641. Härförare. Gift tre gånger: 1623 med Katarina Elisabet von Pfuel, 1636 med Elisabet Juliana Löwenstein, 1640 med Johanna Margareta af Baden-Hochberg.
Johan Banér födes den 23 juni 1596 i Djursholm. Hans första militära uppdrag var i det ryska kriget, där han var med vid belägringen av Pleskov och Riga. Han deltog också i stormningen av Kokenhusen och visade ständigt mod och skicklighet. 1630 utnämndes han till riksråd och 1631 generalmajor. I samband med anfallet mot Wallenstein i Nürnberg sårades Banér.
När konung Gustaf II Adolf avled var det Banér som förde hem konungen. Sårad och sörjande sin konung ville Banér lämna krigstjänsten, men övertalades av Axel Oxenstierna att fortsätta.
Efter nederlaget i striderna vid Nördlingen gjorde Banér lysande insatser under återstoden av sitt liv.
1634 blev han fältmarskalk över den svenska hären och skapade ordning i den. Han besegrade de kejserliga och sachsarnas förenade härar vid Wittstock 1636. Tre år senare inbröt han i Sachsen och besegrade den kejserliga-sachsiska hären vid Chemnitz. I början av 1641 gick han in i Franken och försökte inta Regensburg där den tyska riksdagen samlats. Han tvingades dock retirera eftersom de franska stödtrupperna övergav honom. Under återtåget insjuknade han och avled i Halberstadt den 10 maj 1641.
Det har räknats ut att i de strider som Banér deltog stupade totalt 80,000 fiender och 600 fientliga fanor erövrats. Han var en av de absolut skickligaste svenska härförarna genom tiderna.
Källa: Sammanfattat och omredigerat från Biografiskt Lexikon.
