Slaget vid Lützen
Slaget vid Lützen den 6 november 1632.
Slaget stod mellan Svenskarna under Konung Gustav II Adolf och och de Kejserliga styrkorna under Wallenstein. Det var protestanter mot katoliker.
Svenskarnas styrkor utgjordes av 8 brigader infanteri och 20 grova kanoner, med sammanlagt ca 19, 000 man. De kejserliga bestod av 5 brigader, rytteri och 24 grova kanoner, sammanlagt ca 23,000 man. Uppställningen påminner om den vid Slaget vid Breitenfeld 7 september 1631.
Krigsuppställningen skedde kvällen och natten före den 6 november. Gustaf Adolf hoppades kunna gör sitt anfall tidigt i gryningen, men på grund av en kraftig dimma tvingades han vänta till middagstiden. När svenskarna så gick till anfall, var det slutet för många svenska unga män. Med fältropet ”Gud är med oss!” gick de till anfall mot musketerarna, erövrade deras batteri och riktade det mot fienden.
Det svenska fotfolket angrep den kejserliga brigadens första led och skingrade det. Svenskarna anföll även det andra ledet och skingrade även dem, dock med större svårighet.
Medan svenskarna sedan gick till anfall mot det tredje ledet anföll Gustav II Adolf med sina finska kyrasseriere fiendens vänstra flygel, som mest bestod av Polacker och Kroater, och drev dem på flykten.
När Wallenstein såg hoten från svenskarna anföll han med tre tunga rytteri-regementen och de utkämpade hårda strider man mot man. Wallenstein tvingade tillbaka svenskarna och återtog sitt förlorade batteri.
När Svenske konungen såg detta lämnade han åt Gustaf Horn att ta befäl över den högra flygeln. Medan Horn skyndade dit träffades konungen av ett skott och hans vänstra arm krossades. När han sökte dra sig åt sidan efterföljdes han och sköts ned. De flesta personer i konungens sällskap höggs ned och slutligen sköts konungen med en kula som gick genom hans huvud.
Men striden var inte över. Soldater från Upplands-, Smålands-, Finska-, Öst-, och Västgöta-regementena rusade fram mot vänstra flygeln och slog den. Men Wallenstein omgrupperade. Pappenheim, som anslutit sig till slagfältet, anföll den svenska högerflygeln och drev den tillbaka. Då tog Kniephausen initiativ till att samla ihop 4 rytteri-regementen och 2 infanteriregementen och under hans ledning tog svenskarna betäckning. Snart gick ryktet om Pappenheims död. Han hade träffats av två kulor och bars bort från slagfältet, men avled dagen efter.
Bernhard av Weimar, som tog befälet efter Gustaf II Adolf, samlade ihop de svenske och anföll hårt de kejserliga så länge det gick tills natten satte stopp för striderna.
Förlusterna var ungefär 3000-4000 man på vardera sidan och ca 2000 skadade.
Till minne av konungen äter man varje år den 6 november Gustav Adolf-bakelsen. Det började 1880 när ett konditori i Göteborg införde den för att fira stadens grundare. Sedan spred sig seden över hela landet.
