Slaget vid Breitenfeld
Slaget vid Breitenfeld ägde rum en strålande vacker höstdag den 7 september 1631. Gustaf II Adolf förde befälet över sina truppers högra flygel tillsammans med Johan Banér. Gustaf Horn förde befäl över den vänstra flygeln och Maximillian Teufel över mitten. På dagen klockan tolv hade svenskarna kommit så nära de fientliga kejserliga styrkorna under Tserclaes Tilly att de blev beskjutna. Tillys trupper hade fördelen av att ha solen i ryggen, och detta ville Gustaf Adolf ändra på. Svenskarna hade börjat lida stora förluster men stod likväl fast beslutna att fortsätta striden.
Ett par timmar senare började svenske konungen att flytta fram sin högra flygel för att kunna förändra frontens riktning. När Tilly upptäckte att svenskarna därigenom förlorade visst flankstöd gav han order om anfall. Befälhavaren Gottfried Heinrich von Pappenheim gick till våldsamt anfall med 5,000 ryttare rakt mot svenskarnas högerflygel. Men innan de börjat skjuta möttes de av så kraftig eld från dolda svenska musketerare att de vände om. Pappenheim omorganiserade sina trupper och förberedde ett nytt anfall. Johan Banér anade vad som var på gång och förde fram ett reservregemente som bidrog till att slå tillbaka Pappenheim, som gjorde fem anfall innan han gav upp.
Gustaf II Adolf omgrupperade och förhindrade att anfall från Tilly. Teufel beordrade fram fotbrigaderna under Hepburn och Witzhum, som hållits i reserv. Befälhavaren Teufel träffades av en kula och avled under striderna. Striderna var hårda och dimman tät. Det kurländska rytteriet kämpade tappert på svenskarnas sida och gav inte vika i striden. Kanonerna riktades mot Tillys soldater som led svåra förluster och beslutade om återtåg.
Under striden hade 88 fientliga fanor och standar erövrats. Gustaf Horns insatser i slaget var av extraordinär betydelse för slagets avgörande till svenskarnas fördel.
