SS-Schijäger-Bataillon "Norge"

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Schijäger-Bataillon "Norge" var en bataljon bestående av norska frivilliga som stred på tysk sida under andra världskriget. Skidjägarbataljonen påbörjade sin tjänstgöring i norra Finland där den ägnade sig åt patrullverksamhet. I samband med Finlands vapenstillestånd med Sovjetunionen den 4 september 1944 påbörjade bataljonen sin reträtt mot Norge. Efter att i december 1944 anlänt till Oslo påbörjades en omorganisation till SS-Polizei-Schijäger-Bataillon 506 (mot.). Bland annat motoriserades bataljonen och kompanier med tyska soldater tillfördes. I slutet av kriget användes bataljonen för att bekämpa norska partisaner och sabotagegrupper.

Värvningsaffisch för SS-Schijäger-Bataillon "Norge"
Värvningsaffisch för SS-Schijäger-Bataillon "Norge"

Förbandsutveckling

  • SS-Skijegerkompani "Norge" / SS-Skiløperkompani / SS-(Freiwilligen.-)Schikompanie "Norwegen" / SS-Polizei-Schikompanie "Norwegen" (Sommaren 1942 – september 1943)
  • SS-Schijäger-Bataillon "Norge" / SS-Jäger-Schi-Bataillon "Norge" / SS-Skijegerbataljon Norge / Den norske skijägerbataljon - (September 1943 – årsskiftet 1944/1945)
  • SS-Schijäger-Bataillon 506 "Norge" / SS-Schi-Bataillon 506 (norwegisches) (Årsskiftet 1944/1945 – våren 1945)
  • SS-Polizei-Schijäger-Bataillon 506 (mot.) (Våren 1945 - krigsslutet)

Historia

Uppsättande

I juni 1943 permitterades SS-Skijegerkompani "Norge" och skickades hem till Norge. Kompaniet hade skött sig väl och Matthias Kleinheisterkamp befälhavaren för den division, SS-Gebirgs-Division Nord, kompaniet var underställt var mycket nöjd med kompaniets insats och ville att det skulle expandera till en bataljon, SS-Schijäger-Bataillon "Norge". Kompaniets soldater bedrev under sommaren en stor värvningskampanj. Dels lockade man unga män från Nasjonal Samlings egna led, och dels för unga norska män i allmänhet.

I mitten av augusti 1943 mönstrades de nya frivilliga i Holmestrand innan färden för de godkända oerfarna rekryterna gick vidare till övningslägret i Sennheim, Tyskland, där de stannade ungefär en månad. Därefter skickades de till Hallein i Österrike för fortsatt utbildning. De frivilliga med tidigare fronterfarenhet åkte direkt till Uleåborg (finska: Oulu) i Finland för repetitionsövningar. Senare anlände även de nya rekryterna och bataljonen började samövas. I slutfasen av utbildningen överfördes tillfälligt norska officerare till tyska frontregementen för att skaffa sig praktisk erfarenhet.

Bataljonen skulle vara ett ren norsk förband ledda av norska officerare. Dessa hade tidigare stridserfarenhet från SS-Division "Wiking" eller Den Norske Legion och sedan vidareutbildat sig vid SS-Junkerschule Tölz. Det fanns dock inte tillräckligt många norska officerare och underofficerare så några tyskar fick fylla upp luckorna. Bland annat var den första befälhavaren för bataljonen tysken Richard Benner. Dessutom hade bataljonen hjälp av tyska så kallade Berater (rådgivare) som hjälpte till med utbildningen. Senare hade bataljonen tidvis ett överskott på norska officerare så de beordrades till andra förband.

Bataljonen var ett lätt spanings- och säkringsförband, och till skillnad från motsvarande förband i de tyska bergsjägardivisionerna fanns inget tungt kompani. Då bataljonens uppdrag skulle bestå av spanings- och stridspatruller ute i ingenmansland var de angelägna att få så många k-pistar som möjligt istället för gevär. Dock utrustades några prickskyttar med gevär i varje grupp.

Fronttjänst

Under vintern 1943/1944 genomfördes många patrulluppdrag. Både i ingenmansland och djupt bakom de sovjetiska linjerna.

Kaprolat och Hasselmann

Den mest kända striderna för SS-Schijäger-Bataillon "Norge" var de om de framskjutna stödjepunkterna Kaprolat och Hasselmann i slutet av juni 1944. Dessa strider sägs ha varit de hårdaste som norska militärer upplevde under andra världskriget [1]. Under hela juni månad uppmärksammades en ökad sovjetisk aktivitet så man kunde räkna ut att ett sovjetiskt anfall var förestående. Bataljonen var vid denna tid dessutom försvagad på grund av permissioner, hemförlovningar samt diverse kurser och fortbildningar.

Den 24 juni genomfördes ett sovjetiskt stormanfall mot Kaprolat som avvärjdes av de norska försvararna, det för dagen 52 man starka 3. kompaniet under ledning av SS-Untersturmführer Axel Steen. Under natten till den 25 juni sköt sovjetiska granatkastare in sig och ett nytt sovjetiskt stormanfall sattes in. Steen stupade under striderna och under natten tvingades de norska försvararna att retirera. Huvuddelen av norrmännen retirerade mot stödjepunkten Hasselmann där 1. och 2. kompaniet låg. På morgonen den 25 juni riktade de sovjetiska styrkorna in sig mot denna stödjepunkt. Efter kraftig artilleribeskjutning genomfördes flera sovjetiska stormanfall innan de till slut kunde erövra Hasselmann.

Striderna var mycket intensiva och de sovjetiska styrkorna anföll från alla riktningar. Försvaret bestod av mindre grupper som stred från sitt lilla motståndsnäste och det var svårt att få överblick över händelserna. Detta var inte minst tydligt för det vikarierande bataljonsbefälet Sophus Kahrs som tillfälligt ersatt bataljonsbefälhavaren Frode Halle som var på permission. När Kahrs ansåg stödjepunkten förlorad valde att simmande retirera över en sjö. Väl ute på sjön märkte han att ett motståndsnäste fortfarande höll stånd. Kahrs hotades av krigsrätt för att ha övergivit ställningen men friades.

På båda stödjepunkterna befann sig 184 norrmän (plus nio tyskar). Av dessa stupade 101, 40 tillfångatogs (av dessa dog 25 i fångenskap), och 43 kunde sätta sig i säkerhet.

Brev till de saknades familjer

Det 3. kompaniet raderades nästan ut i striderna (och kom aldrig att sättas upp igen). Nedan följer innehållet i det brev som skickades ut till de anhöriga. När brevet skrevs var ödet för de flesta enskilda soldater okänt så de det ställföreträdande kompanibefälet Sophus Kahrs betecknade dem som saknade i strid.

“ Ärade Herr...!

Sedan kompanichefen stupat har jag som äldsta underbefäl den tunga plikten att nödgas meddela Eder om att Eder son, SS-Jäger N.N., har rapporterats som saknad efter de hårda striderna den 26 juni.

Kompaniet var förlagt på en höjd som omringades och angreps av överlägsna ryska styrkor. Norrmännen slog tillbaka det ena angreppet efter det andra med blodiga förluster för bolsjevikerna. Först på kvällen dagen efter det att omringningen ägt rum kunde ställningarna inte längre hålla stånd. I denna förbittrade och hjältemodiga kamp tog Eder son, N.N., del. Han visste vad han kämpade för och gjorde sin plikt till det yttersta. De överlevande i kompaniet lyckades med det otroliga att slå sig igenom de ryska linjerna och ut till våra andra kompanier. Om stridernas förlopp i detalj och i det enskilda råder icke full klarhet. Genom N.N: förlorade vårt kompani en ung men likväl en av sina bästa soldater. Den korta tid han var i kompaniet lärde jag känna honom en tjänstvillig och uthållig ung norsk frivillig och som en god kamrat.

N.N. Kämpade icke förgäves. Hans insats i denna Europas frihetskamp mot bolsjevismen, i kampen för Ledare, folk och fädernesland kommer aldrig att glömmas. N.N. och hans kamrater förde den 26 juni en kamp som kommer att leva i norsk historia och stå som ett lysande och manande exempel på norsk tapperhet och soldatanda. Hans ära var trohet; hans dåd kommer att leva.

”


Reträtt ut ur Finland

Den 4 september 1944 ingick Finland och Sovjetunionen ett vapenstillestånd och de tyska trupperna tvingades dra sig tillbaka. Ett av de sovjetiska villkoren var att Finland skulle bekämpa de tyska trupper som fortfarande fanns kvar i Finland efter den 15 september. Det var inte möjligt för den tyska Lapplandsarmén att på så kort tid genomföra sin tillbakadragning vilket fick till följd att finska och tyska trupper stred mot varandra.

SS-Schijäger-Bataillon "Norge" retirerade tillsammans med sin division, 6. SS-Gebirgs-Division "Nord", i riktning mot norra Norge. De drogs först tillbaks till Rovaniemi där de säkrade broövergången över älven Kemijoki. Den 16 oktober fortsatte marschen mot Norge. När de kom till Narvik transporterades de vidare till Oslo med tåg, till vilken de ankom i december 1944.

SS-Polizei-Schijäger-Bataillon 506 (mot.)

Sedan SS-Schijäger-Bataillon "Norge" anlänt till Oslo i december 1944 började ett politiskt spel mellan de tyska militära myndigheterna och Vidkun Quisling. De var inte överens om hur bataljonen skulle användas. Resultatet blev att den motoriserades med tillförseln av tre motorcykelkompanier från den tyska ordningspolisen. I samband med detta bytte bataljonen namn till SS-Polizei-Schijäger-Bataillon 506 (mot.). Tyskarna ansåg det nödvändigt med en motorisering för att effektivt kunna bekämpa norska partisaner och sabotagegrupper. Med tillförseln av tyska soldater blev även bataljonen numerärt större. SS-Hauptsturmführer Frode Halle vägrade ta befälet över denna nya bataljon så SS-Obersturmbannführer Egil Hoel kallades in från 11. SS-Freiwilligen-Panzergrenadier-Division "Nordland".

Några av bataljonens kompanier deltog i det så kallade Haglebuslaget den 26 april 1945. Haglebu ligger i ett bergsområde i södra Norge.

Stupade och avlidna soldater i bataljonen

Huvudartikel: Lista över stupade i SS-Schijäger-Bataillon "Norge" & SS-Polizei-Schijäger-Bataillon 506 (mot.)

Totalt avled 165 norrmän i under tjänstgöring i SS-Schijäger-Bataillon "Norge". De flesta stupade (varav ett antal vars kroppar fortfarande saknas), men några dog även av sjukdom eller under tiden i sovjetisk fångenskap.

Utmärkelser till bataljonen

Det delades ut fyra järnkors av första klass, 45 järnkors av andra klass, ett krigsförtjänstkors av första klass med svärd, 30 krigsförtjänstkors av andra klass med svärd och 80 infanteristormmärken i silver till soldater i SS-Schijäger-Bataillon "Norge".


Numerär styrka

Befälhavare

Organisation

  • (4.) Stabskompanie SS-Jäg.Schi.Btl. Norge
  • 1. Kompanie SS-Jäg.Schi.Btl. Norge
  • 2. Kompanie SS-Jäg.Schi.Btl. Norge
  • 3. Kompanie SS-Jäg.Schi.Btl. Norge (upplöst efter striderna vid Kaprolat och Hasselmann i slutet av juni 1944)
  • 3. SS- og politikompani (tillkom juli 1944)

SS-Polizei-Schijäger-Bataillon 506 (mot.)

  • 1. Kompanie SS-Pol.-Schi.Jäg.Btl. 506
  • 2. Kompanie SS-Pol.-Schi.Jäg.Btl. 506
  • 3. Kompanie SS-Pol.-Schi.Jäg.Btl. 506
  • 4. Kompanie SS-Pol.-Schi.Jäg.Btl. 506
  • 5. Kompanie SS-Pol.-Schi.Jäg.Btl. 506
  • 6. Kompanie SS-Pol.-Schi.Jäg.Btl. 506

Bataljonens sång

Den förste gang da ut jeg dro
da visket lille Anne:
”Å kjaere du må vaere tro -
og bli hos meg i landet”
Men jag sa: Lille venn,
jeg må videre frem,
mine venner, jeg synger med dem
Kamerater – skisoldater
vi er tro mot Norges bataljon.
For å verne Nordens kjerne
ut vi dro i kamp for vår nasjon.
Tralala a la – du skal sanne
at vi er de beste menn
Tralala a la – lille Anne
kun med seier kan du få meg igjen
Da förste permen var forbi
de gråt hun lille Anne
”Å kjaere du må tro meg bli
å bli hos meg i landet”
Men jeg sa: Lille venn,
jeg må videre frem,
mine venner, jeg synger med dem
Kamerater – skisoldater
Vi vil bli i Norges bataljon
For å verne Nordens kjerne
ut på ski i kamp for vår nasjon
Tralala a la – du skal sanne
at vi er de beste menn
Tralala a la – lille Anne
kun med seier kan du få meg igjen

Referenser

  1. ↑ Sidan 138.

Källor

  • Geir & Thomassen, Arne Håkon. SS-Schijäger-Bataillon ”Norge”. Leandoer & Ekholm Publishing. 2010.
  • Frontkjemper
Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget
Hämtad från "http://sv.metapedia.org/m/index.php?title=SS-Schijäger-Bataillon_%22Norge%22&oldid=88118"