6. SS-Freiwilligen-Sturmbrigade Langemarck

6. SS-Freiwilligen-Sturmbrigade Langemarck var en brigad bestående av flamländska frivilliga under andra världskriget. Brigaden stred i Ukraina under den sovjetiska vinteroffensiven i början av 1944. En Kampfgruppe från brigaden skickades till Estland och stred i juli 1944 vid de Blå bergen.

Hedersnamnet Langemarck kommer från en by i Belgien där det under första världskriget utkämpades hårda slag.

Stämpel från 6. SS-Freiwilligen-Sturmbrigade Langemarck.

Bildande

6. SS-Freiwilligen-Sturmbrigade Langemarck bildades i maj 1943 med namnet SS-Freiwilligen-Sturmbrigade Langemarck vilket byttes till 6. SS-Freiwilligen-Sturmbrigade Langemarck den 22 oktober 1943.

I maj 1943 drogs SS-Freiwilligen Legion Flandern tillbaks från fronten runt Leningrad. Den 31 maj beordrade SS-Führungshauptamt att legionen skulle uppgraderas till en stormbrigad och skickades till övningslägret Heidelager i närheten av Debica i södra Polen för utbildning. Legionen förstärktes med finska frivilliga(?), samt nya flamländska rekryter. Förbandet förstärktes dessutom med pansarvärnskanoner, stormkanonvagnar och luftvärn.

Ukraina

I december 1943 ansågs 6. SS-Freiwilligen-Sturmbrigade Langemarck redo för fronttjänst och den 26 december påbörjades färden till fronten i Ukraina. Där utkämpade de hårda defensiva strider och blev inringade tillsammans med bland annat 2. SS-Panzer-Division "Das Reich" i området kring Zjitomir. De lyckades bryta sig ut men förlorade många soldater och mycket utrustning.

Kampfgruppe Rehmann

I slutet av april 1944 förflyttades Langemarck till Böhmen för vila och omorganisation. Samtidigt bildade de från brigades stridsdugliga delar en stridsgrupp, Kampfgruppe Rehmann, som i juli anlände till Narvafronten. SS-Hauptsturmführer Wilhelm Rehmanns Kampfgruppe organiserades i fyra kompanier och underställdes III. (Germanische) SS-Panzerkorps. Den 25 juli fick de order om att gräva ner sig i Tannenbergställningen som löpte vid de Blå bergen i Estland. Här kom extremt hårda strider att utkämpas och slaget har i efterhand har beskrivits som det blodigaste slaget på estnisk mark. En sovjetisk granat träffade Kampfgruppens befälsbunker, två kompanibefäl stupade och Rehmann sårades. SS-Untersturmführer Georg D'Haese fick i detta läget ta befälet över förbandet. De sovjetiska styrkorna lyckades inte bryta igenom, men den 18 september lämnade ändå de tyska förbanden Estland och retirerade till Lettland. Samma månad evakuerades resterna av Kampfgruppe Rehmann över Östersjön till Swinemünde för att så småningom återförenas med resten av 6. SS-Freiwilligen-Sturmbrigade Langemarck. Den 19 oktober uppgraderades brigaden till en division, 27. SS-Freiwilligen-Grenadier-Division Langemarck (Flämische Nr. 1).

Befälhavare

• SS-Sturmbannführer Conrad Schellong (31 maj 1943 – 19 oktober 1944)

Numerär styrka

• 31 december 1943 – 1 470 man
• 30 juni 1944 – 1 731 man
• 20 september 1944 – 2 554 man

Organisation

Juli 1943

• Brigade Stab
  • Stabskompanie
• I.Bataillon
  • 1.leichte Infanterie-Kompanie
  • 2.leichte Infanterie-Kompanie
  • 3.leichte Infanterie-Kompanie
  • 4.schwere Infanterie-Kompanie (MG)
• II.Bataillon
  • 5.Infanteriegeschütz-Kompanie
  • 6.Panzerjäger-Kompanie
  • 7.Stumgeschütz-Batterie
  • 8.leichte Flugabwehr-Kompanie
• 9.schwere Flugabwehr-Batterie
• 10.Marsch-Kompanie
• I.Kolonne

15 juni 1944

• Stabskompanie
• I. Bataillon
  • 1. Kompanie
  • 2. Kompanie
  • 3. Kompanie
  • 4. schwere Kompanie
  • 5. Panzerjäger-Kompanie
• II. Bataillon
  • 6. Kompanie
  • 7. Kompanie
  • 8. Kompanie
  • 9. schwere Kompanie
  • 10. Panzerjäger-Kompanie
• 11. Infanteriegeschütz-Kompanie
• 12. Sturmgeschütz-Batterie
• 13. leichte Flugabwehr-Kompanie
• 14. schwere Flugabwehr-Batterie

Källor

• Axis History Factbook
• Feldgrau

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget