Ragnarök (mytologi)

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Slutstriden vid Ragnarök. Oden och Tor strider mot Fenrisulven och Midgårdsormen. Målning av Johannes Gehrts

Ragnarök ("makternas öde" eller "makternas mörker") är inom nordisk mytologi den stora slutstriden mellan jättar och gudar och världsundergången. Enligt Eddan förebådas världskatastrofen av tre års fruktansvärd vinter, fimbulvintern som följs av nöd, lidande och krig i människornas värld. Tre roströda tuppar gal, en hos asarna, en hos jättarna och en hos Hel. Sedan börjar det inträffa våldsamma naturfenomen; solen förmörkas, jorden härjas av jordbävningar. Eller som det uttrycktes i Voluspá.

Sol syns svartna,
nu segnar jord i hav,
strålande stjärnor
störtar från himlen;
elden brusar
med bolmande rök,
det slår höga lågor
mot himlen själv.


Kaosmakterna slipper lösa

Allehanda monster drar omkring och Midgårdsormen piskar havet och vållar översvämmningar. Den stora kampen inleds med att underjordens härskare Surt tillsammans med kaosmakterna, Muspelheims söner, går till anfall mot gudarnas värld. Jättarna ifrån Jotunheim färdas på skeppet Nagelfar som av översvämmningarna kommer loss. Även Loke och dennes söner Fenrisulven och Midgårdsormen slåss på jättarnas sida. Surt och hans folk kommer ridande över Bifrost, bron som leder till Asgård. Hans brinnande svärd skiner som solen och förintar Bifrost under dem och allt annat i dess väg i ett inferno av eld. Heimdall är den förste att se det kommande hotet och blåser nu till kamp i Gjallarhornet vars ljud skallar i alla de nio världarna. Gudarna vaknar och håller ting och Oden rider till Mimers källa för att få råd. Yggdrasil skälver, alla världar och varelser darrar av rädsla.

Slutstriden

Asarna och Enhärjarna, med Oden i spetsen rider fram mot angriparna. Härarna möts till kamp på slätten Vigrid. Oden strider med sitt spjut Gungner mot Fenrisulven som efter en hård strid slutligen slukar honom. Hans son Vidar hämnar honom genom att med sin sko bända sönder ulvens käke. Tor dräper Midgårdsormen med Mjölner men undergås samtidigt av ormens giftiga etter, och hinner sedan gå nio steg innan han död faller ner. Surt dräper den obeväpnade Frej som gett bort sitt svärd till sin tjänare Skirner, men han hinner ändå spetsa Surt genom ögat med ett hjorthorn. Garm äter upp Tyr men Tyr spetsar besten innifrån med sitt svärd. Heimdall kämpar mot Loke och efter en jämn strid sticker de spjuten i varandra och dräps. I denna slutstrid förgör gudar och kaosmakter varandra, medan klipporna störtar samman och himlen klyvs itu. Solen slocknar, liksom stjärnorna, och jorden uppslukas av havet.

Återfödsel

På slätten Idavallen som är det enda av Asgård som besparats efter Ragnarök, möts en ny generation av asar. Av de som överlevt märks Odens bror Vile och hans söner Vidar och Vale, Tors söner Mode och Magne som ärver sin fars hammare Mjölner, Höner som innehar en stav som säger vad som ska ske. Höder och Balder som dog innan Ragnarök kommer tillbaka som vänner från Hel. Det nämns inte någon gudinna i efterdyningarna av Ragnarök, men antagningsvis så överlevde Frigg, Freja och de flesta av asynjorna. Gudarna som undkommit världsundergången sitter tillsammans på Idavallen och pratar om sin hemliga kunskap och om det som hänt tidigare, om omständigheterna som gav upphov till den slutgiltiga utvecklingen av Midgårdsormen och Fenrisulven. I det vågiga gräset hittar gudarna de gyllende spelbrädena som tillhört de forna asarna, och ser på dem med häpnad. Två människor överlevde också Ragnarök genom att gömma sig långt inne i Yggdrasil vid Mimers lund. Dessa var Lif och Liftraser som tillsammans grundar ett nytt människosläkte och på nytt befolkar människovärlden eller Midgård, och som dyrkar det nya asahovet med Balder i spetsen. Sierskan i Voluspá ser hur en ny jord stiger upp ur havet. Det är en grön, jungfrulig jord.

Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
ljuvligt grönskande;
forsar faller,
där flyger örnen
som far och fångar
fisk i fjället.

Externa länkar

Mjölnir.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Nordisk tradition