Per Hagberg

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

SS-Sturmman Per Hagberg, född 1920, död 18 augusti 1943, var en svensk frivillig i Waffen-SS.

Per Hagberg var en medlem av Nordisk Ungdom och sedan SSS. Han anmälde sig som frivillig till finska vinterkriget. Efter att nekats ytterligare en tjänstgöringsperiod i Finland tog sig Hagberg och kamraten Lennart Nisseby över gränsen till Norge för att anmäla sig som frivilliga i Waffen-SS. Efter en kort utbildning placerades de i division Wikings regemente Germania. Hagberg förlänades infanteristormutmärkelsen och järnkorset av andra klass. Per Hagberg stupade den 18 augusti 1943 under strider på östfronten.

Bo Wikström berättar i Den Svenske:


Under hela min tid därute träffade jag inga så lugna soldater som Nisseby och Hagberg. De var beryktade i hela bataljonen. När vi gick till angrepp, uppsuttna på stridsvagnarna satt alltid de två upprätt, medan de övriga hukade sig ned så gott de kunde för att finna skydd mot beskjutningen. Då sa alltid vår plutonchef, en holländare 'Ni svenskar är ju inga vanliga människor av kött och blod. Ni är ju av järn'.

Wikström fortsätter:


En gång hade vi en verkligt festlig upplevelse med Hagberg. Vi svenskar hade förstärkts med två holländare, skickats fram till en liten sjö för att hålla utkik efter ryssarna som var på väg. Det var under återtåget i vintras, och de väntades nästa dag. I närheten av vår postering låg en liten by. Framemot morgonkvisten stack Hagberg iväg för att 'organisera'. Det kunde inte skada med lite extra ägg och smör eller bröd, och Hagberg var fin på det området, det var väl vid halv fyra tiden. Klockan fyra kommer Sjögård skubbande och rapporterar att ryssarna bara är fyrahundra meter från byn. Nissebys maskingevär strejkade, och då återstod ingenting annat än att sticka iväg så kvickt som möjligt. Ingenstans syntes Hagberg till, och vi gav upp hoppet om honom. Springande satte vi iväg över isen, medan kulorna visslade kring oss. När vi hade kommit så där två-trehundra meter på sjön fick vi se en dråplig syn. Där kommer Hagberg knatande för glatta livet ut ur byn mellan oss och ryssarna med en limpa under ena armen. När vi hade satt oss i säkerhet, började vår Unterscharführer svära över Hagberg så att det osade svavel lång väg. Men Hagberg bara skrattade och då kunde varken Unterscharführern eller vi övriga hålla oss för skratt heller. Sådan var Hagberg!
Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget