Panzer 35(t)

Frankrike 1940, en Panzer 35(t) i täten för en pansarkolonn. De två närmst efterföljande stridsvagnarna är Panzer IV:or.

Panzer 35(t) (Panzerkampfwagen 35(tschechoslowakisch)) var en tjeckoslovakisk stridsvagns om användes av Tyskland under andra världskriget.

Bakgrund

I oktober 1934 beställde den tjeckoslovakiska armén prototyper till en medeltung stridsvagn. I juni 1935 genomfördes tester med prototyperna där stora brister upptäcktes. Ändå lades en order på 160 stridsvagnar. Efterhand rättades bristerna till och ytterligare en beställning på 138 vagnar gjordes. Stridsvagnen fick beteckningen LT vz 35.

Konstruktion

Panzer 35(t) var beväpnad med en 3,7 cm KwK 34 (t) L/40 kanon och kunde bära med sig 72 skott, där man blandade pansarbrytande granater och spränggranater. En kulspruta MG 34 (t) var parallellkopplad till kanonen och en kulspruta var monterad i fronten. 1 800 skott till kulsprutorna medfördes.

Besättningen bestod i den tjeckiska varianten av tre man, men tyskarna gjorde modifieringar (främst genom att minska mängden ammunition stridsvagnen kunde bära med sig) för att få plats med en fjärde besättningsman, en laddare till kanonen. Besättningen i en Panzer 35(t) bestod av; förare, kulspruteskytt/signalist, laddare, vagnschef/skytt.

Pansartjockleken varierade mellan 12 – 25 mm och skrovet var nitat istället för svetsat. Nitade skrov hade den nackdelen att nitarna kunde lossna vid en träff och studsa runt som projektiler inne i stridsvagnen.

Panzer 35(t) hade en toppfart på 35-40 km/h och vägde runt 11 ton. För att underlätta för föraren och för längre snabba förflyttningar hade vagnen en tryckluftsmanövrerad växling och styrning. Ett system som inte klarade av vinterkylan på östfronten.

Operativ historia

När Tyskland i mars 1939 ockuperade Tjeckoslovakien hamnade stridsvagnarna i tysk ägo och fick beteckningen Panzerkampfwagen 35(t) där t:et står för tschechoslowakisch vilket är tyska för tjeckoslovakisk. Efter ockupationen byggdes ytterligare 219 Panzer 35(t) åt den tyska armén.

Under åren före krigsutbrottet bildades tyska pansardivisioner i en sådan takt att rustningsindustrin inte hann med. Därför utrustades 1. Leichte-Division (från den 18 oktober 1939 6. Panzer-Division) delvis med Panzer 35(t). Inför fälttåget i Polen 1939 bestod ungefär hälften av divisionens 226 stridsvagnar av Panzer 35(t). Under fälttåget i väst 1940 var förhållandena ungefär de samma, men inför operation Barbarossa 1941 bestod ungefär 2/3 av divisionen stridsvagnar av Panzer 35(t).

Efter att striderna mot Sovjetunionen börjat upptäckte tyskarna att deras befintliga stridsvagnar inte räckte till. De var klent beväpnade och svagt bepansrade. Panzer 35(t) var en vagn som började tas ur produktion. Detta ledde till att stridsvagnarna i 6. Panzer-Division som skadats enbart kunde repareras genom att ta reservdelar från andra befintliga vagnar. Mot slutet av vintern 1941/1942 fanns bara ett fåtal Panzer 35(t) operativa.

Varianter

• Panzerbefehlswagen 35(t) – befälsstridsvagn med extra radioutrustning och en gyrokompass.
• Mörserzugmittel 35(t) – artilleridragfordon
• Munitionspanzer 35(t) – ammunitionsbärare

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget