Nyasaland

Den första europé som kom till Nyasaland i Centralafrika var Caspar Boccaro, som år 1616 fraktade prover på silver från Tete-provinsen till Malindi nära Mombasa (i Kenya).

Långt senare reste en del missionärer i området och kunde rapportera hem om en sjö de upptäckt - Nyasasjön. David Livingstone anlände till den sjön den 16 september 1859. De som sedan först slog sig ned permanent i Nyasaland var missionärer från presbyterianska och romersk-katolska kyrkor.

År 1878 bildades African Lakes Company (ALC) för att verka i området kring Nyasa-sjön. År 1884 fick British South Africa Company tillstånd att utveckla Nyasaland. År 1891 blev området ett brittiskt protektorat, som hette British Central Africa. Men européerna hade problem med arabiska slavhandlare. Några år senare annekterades territoriet av Harry Johnston på uppdrag av brittiska regeringen och först då kunde slavhandeln upphöra. Johnston fungerade som administratör.

År 1897 bodde 150 européer i Nyasaland, de flesta i orterna Blantyre och Zomba. År 1904 upprättades ett kolonialkontor här och områdets utveckling tog fart. Järnvägen byggdes ut och flera industrier växte snabbt upp.

År 1953 bildades Federationen Rhodesia och Nyasaland. Där ingick de tre territorierna Nord-Rhodesia (senare Zambia), Syd-Rhodesia (som senare blev Rhodesia) och Nyasaland (senare Malawi). Året efter bodde i Nyasaland 2 500 000 afrikaner och 4 300 europeéer. År 1963 hade befolkningen ökat till 2 800 000 afrikaner och 9 500 européer. Året efter var landet självständigt och hette Malawi.

Se även

• Kartor över Rhodesia

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Rhodesia