Nationalstat

Nationalstat är benämningen på den politiska organisationsmodell som kommit att ta form efter westfaliska freden. Nationalstaten kännetecknas av en stark centralmakt, ett gemensamt språk och strävan mot homogenitet inom nationalstatens territoriella gränser.

Dagens europeiska nationalstater tog sin huvudsakliga form under 1800-talet i samband med en gryende nationalism och nationalromantik.

Statsnationer och nationsstater

Nationalstaterna att grundas på två olika vägar, det förstnämda genom att staten definierar nationen och nationen utgör samtliga individer som lever inom rikets gränser. Nationalstaterna uppkomna på detta sätt kännetecknas generellt sett av lång historia av suveränitet och en redan befintligt stark centralmakt, de klassiska exemplen är sådana som Sverige och Frankrike. Nationalstater grundade på det här viset kallas statsnationer och står i kontrast till exempel nummer två, nationsstater.

Nationstaterna har istället grundats av individer som ansett sig tillhöra en gemensam nation. Nationen har sedan upprättat en centralmakt och en stat, därefter blivit en nationalstat i sedvanlig bemärkelse. Typiskt för nationstater är att dessa grundats av folk som historiskt sett vart splittrade i mindre stadsstater/riken, som i Tyskland och Italien, eller förtryckta av en stark centralmakt. Här är klassiska exemplen Tyskland och Italien, men även länder som Ungern eller de länder som utgjorde forna Jugoslavien. Framtida tänkbara nationstater skulle kunna vara Katalonien, Baskien m.fl.

Referenser

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Politiska begrepp