Moseböckerna
Moseböckerna, som även motsvarar Torah (Lagen) är de viktigaste och mest auktoritativa delarna av Gamla Testamentet. Första Mosebok är sammanställningar från tre olika huvudtraditioner som förmodligen nedtecknades mellan 950 f Kr och 500 f Kr. Som muntlig tradition hölls dock dessa berättelser levande långt innan de blev nedskrivna. Det är allmänt accepterat att ingen israelitisk litteratur skrevs ner före kung Davids tid. Berättelserna levde vidare för att föra vidare det förbund som Gud upprättat med Israel och för att ge kunskap om vem Gud är. Berättelserna gav också judarna en status som Guds utvalda folk.
De flesta är idag överens om att Moseböckerna härstammar från många olika muntliga och skriftliga berättelser. Berättelserna är nedtecknade av flera olika författare under en period som sträcker sig över flera hundra år. Den slutliga sammanställningen bör ha varit klar under 500-talet f Kr.
De fem Moseböckerna
- Första Mosebok, Genesis (ursprunget) - med skapelseberättelsen, syndafloden och patriarkernas historier
- Andra Mosebok, Exodus (uttågets) - judarnas uttåg ur Egypten och vandringen i öknen
- Tredje Mosebok, Leviticus (levitboken) - bestämmelser för det levitiska prästerskapet
- Fjärde Mosebok, Numeri (Uppräkningarnas bok) - detaljerade tågordningar för ökenvandringen och några händelser
- Femte Mosebok, Deuteronomium (Den andra lagen) - Moses erinrar folket om lagen och om historia
Sjätte och sjunde Mosebok
Det finns uppgifter om en Sjätte och en Sjunde Mosebok. Dessa ingår i vad som kallas Svarta Bibeln och anses vara ockulta. Eftersom de är skrivna långt senare än de fem Moseböckerna (eventuellt under 1500-talet) har de inget med Bibeln att göra.
