Mesopotamien

I Mesopotamien fanns den första stora högkulturen. Den föregicks av att Medelhavets vatten steg kraftigt ca år 6 500 f.Kr. och bildade nya sjöar samt orsakade stora folkomflyttningar. Många drabbades av förändrade livsvillkor och tvingades uppsöka nya boplatser. En del flyttade till Egypten och en del flyttade till området mellan Eufrat och Tigris, i nuvarande Irak och det var just där Mesopotmanien växte fram.

Sumerna slog sig ned här. De kom troligen från Persien och var bönder och fiskare som kunde få sina samhällen att växa. De uppförde avancerade byggnadsverk och byggde tempel för sina heliga ceremonier. Den första kända staden som sumerna uppförde var Uruk, som vid slutet av 3000 f.Kr. var den då största kända staden i världen. Två andra kända städer var Eridu och Ur. Sumerna utvecklade ett skriftspråk för att bättre kunna beräkna handelns resultat och skapade kliskriften.

I norra delen av Mesopotamien bodde akkadierna, som var ett semitiskt nomadfolk. De angrep sumernas rike och gjorde akkadiska till det officiella språket. De gjorde staden Akkad (som låg nära Bagdad) till områdets centralort.

Efter att sumeriskan dog ut som talspråk (ca 2000 f.Kr.) fortsatte kilskriften att användas inom de ledande samhällsskikten. Egna skriftspråk skapades också i den minoiska kulturen på Kreta och i Egypten.

Mesopotamien kom sedan att delas upp med Assyrien i norr och Babylon i söder, men Babylon sammansmälte långsamt med Assyrien. Det assyriska samhället var fruktat av angränsande folk. Assyrierna var ständigt på jakt efter nya territorier att annektera och var hänsynslösa i sina plundringar och verkställde grymma mord på på invånarna. År 1224 f.Kr. besegrades kassiterna, som regerat i Babylon i ca 300 år. År 609 f.Kr. segrade Babylonien i strider mot Assyrien och det assyriska riket upplöstes. Det babyloniska riket krossades senare av perserna, vilket var början till slutet för Mesopotamien.