Matabeleupproret
Matabeleupproret. 1896.
Den 20 mars 1896 mördades en afrikansk polisman och två bärare nära Essexvale flera kilometer sydöst om Bulawayo i Rhodesia. Tre dagar senare mördades ett antal européer vid Dawsons butik i Bulawayo och vid Fulabusi mördades sju européer och deras tre tjänare. Inom några dagar hade upproret spridit sig genom hela Matabeleland och över 140 européer hade mördats.
Jordbrukare och handelsmän samlades i centralorterna och upprättade beväpnade laager i Gwelo, Mangwe, Belingwe och Bulawayo.
Beridna styrkor bildades och skickades ut för att rädda överlevande och begrava de döda. Rhodesia Horse Volunteers som bildats i Salisbury, red söderut för att hjälpa till. Herbert Charles Onslow Plumer skapade Matabeleland Relief Force i Kap-provinsen och Natal. Imperiets trupper, Mounted Infantry, skickades från England. Styrkorna leddes av General Frederick Carrington som hade Robert Baden-Powell bland sina män.
I maj slog de till mot ett upprorsläger i Bulawayo. Upprorsmännen blev besegrade och delade upp sig i två grupper. Den mindre gruppen leddes av Mkwati som besegrades, men flydde till [[Mashonaland] för att fortsätta strida där. Den större gruppen bestod av ca 10 000 krigare, många beväpnade med gevär, som drog sig upp i Matopo Hills. I bergen fanns grottor och dalar där Matabele kunde gömma sig och fortsätta med gerillakrigföring.
Cecil Rhodes lyckades etablera kontakt med ledarna och höll tre Indabas (fredssamtal) under augusti och september. Samtalen var framgångsrika och upproret i Matabeleland kunde upphöra.
|
i ämnesportalen om Rhodesia |
