Markomanner

Markomannerna var en germansk folkstam som var en del av sveberna. Under det första århundradet f.Kr. bosatte de sig mellan Main och Donau men blev senare utsatta för attacker från romarna. År 8 e.Kr flyttade de under ledning av kung Marbod till Böhmen, där de keltiska Bojerna (som gett upphov till namnet Böhmen) tidigare bott.

Marbod grundade ett rike där flera angränsande germanstammar ingick, men stridigheter uppstod med andra germaner under ledning av Arminius. Marbods rike upplöstes ca år 17 e.Kr. och själv tvingades han fly till romarna, vilket fick till följd att markomannerna blev ett romerskt lydfolk.

De försökte frigöra sig från romarna och flera anfall riktades mot dem. Under perioden år 166-180 e.Kr. (när Marcus Aurelius var kejsare i Rom) pågick markomannerkrigen mellan markomanner och romare. Både sidor led stora förluster och markomannerna lyckades inte frigöra sig från romarna. Under 200-talet gjorde de nya anfall mot romerska styrkor, men utan framgångar. Under samma sekel började romarna använda markomanner som handelsmän till norra Europa. De lärde sig vid samma tid att använda runor. På 400-talet blev deras territorium utsatt för massinvandring av hunner och efter år 500 lämnade de Böhmen och flyttade till Bayern.