Sveber

Sveberna (Suebi, Suevi, Sueber, Swever, Suever, Schwaber) var ett germanskt folk eller snarare ett stamförbund som bestod av många närbesläktade stammar. Några av de stammar som ingick i deras förbund var markomannerna, kvaderna och semnonerna. Hermundurerna kan också ha tillhört sveberna. Enligt historieskrivaren Paulus Orosius bestod sveberna av 54 germanska stammar.

Den som först nämner dem vid namn är Julius Caesar. Han berättar om dem i samband med deras härtåg under kung Ariovistus år 58 f.Kr. då de blev ett hot mot romarna. När svebernas expansion stoppades av romarna gick markomanner och kvader mot Böhmen och Mähren. Tvåhundra år senare slog sig allemannerna ned i deras tidigare områden och det fick sedan namnet Schwaben. Markomannerna flyttade sedan till Bayern där de blev bofasta.

Tillsammans med vandaler och alaner gick en grupp sveber (av kvadernas stam) in i Gallien år 406 e.Kr. De tog sig vidare till Galicien där de grundade Svebiska riket. Sveberna kom till området som hedningar, men under Remismund som blev kung år 464 konverterade de till arianismen. Åren därefter är höjda i dunkel, men samhället förändrades och påverkades av katolicismen. Riket annekterades sedan av visigoterna år 585.

Ett yttre kännetecken för sveberna var deras speciella frisyrer. Både de och deras trälar, oavsett ålder, satte upp håret i en knut som kallades den svebiska hårknuten. Håret kammades bakåt och sattes upp i knut på huvudet.