Louis Botha

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Louis Botha som ledare för boerstyrkorna.

Louis Botha. 1862-1919. Soldat, Statsman.

Botha föddes nära Greytown i Natal, Sydafrika den 27 september 1862. Familjen kom ursprungligen från Tyskland. Som barn gick han i en tysk missionsskola och följde med sina föräldrar till Oranjefristaten. Föräldrarna var typiska boerfarmare.

Invald i Volksraad

Sin yrkesbana började han som fårfarmare, men blev efterhand politiskt intresserad. Han deltog med Boerstyrkorna på Zulusidan i samband med stamkrig. Han flyttade till Transvaal (där han bodde resten av sitt liv) och 1897 blev han invald i parlamentet (Volksraad).

När Boerkriget bröt ut 1899 anslöt han sig till styrkorna i Natal och intog en ledande roll i slagen vid Ladysmith, Colenso och Spion Kop. När General Petrus Jacobus Joubert dog den 27 mars år 1900 blev Botha Commendant-General för styrkorna i Transvaal.

Botha tar Churchill till fånga

Louis Botha och hans stab. Foto från ca 1902.

Bothas styrkor slog till mot ett bepansrat tåg och bland fångarna de tog fanns Winston Churchill. Engelmännen rekryterade styrkor från andra delar av samväldet och boernas försvarskamp var svår mot de betydligt fler och stridsvana britterna. Efter att Pretoria intagits av britterna organiserade Botha gerillakrigföring och blev mycket skicklig på det.

Han förhandlade om fred med Lord Kitchener i Middelburg den 7 mars 1901, men lyckades inte uppnå en överenskommelse och fortsatte det besvärliga kriget. I april 1902 tog han del i de förberedelser som ledde till fredssamtal i Vereeniging och var en av dem som skrev under slutdokumentet. Ett fortsatt krig hade från boernas sida varit rent självmord.

Efter kriget började Botha tillsammans med Jan Christian Smuts organisera boerna i Transvaal politiskt.

Botha bildar parti

Han bildade partiet Het Volk och blev år 1907 den förste premiärministern i Transvaal. Hans inställning var att konflikter och blodsspillan måste glömmas och att britter och boer skulle forma en gemensam nation.

Som ett resultat av en sådan önskan bildades South African Party med Botha som partiledare. I de allmänna valen år 1910 blev partiet störst och Botha tillträdde som premiärminister i Sydafrikanska Unionen och behöll den posten tills han dog.

Hans politik präglades av försoning, men det var inte alla som uppskattade det. År 1913 lämnade James Barry Munnik Hertzog samarbetet och bildade National Party (Nasjonale Party), som var ett mera boernationalistiskt parti. Genom utbrytningen försvagades stödet för Botha.

Botha stävjar ett uppror

Under första världskriget komplicerades situationen i Sydafrika med anledning av kolonialmakternas krig i Europa. Britterna bad sydafrikanska trupper att stänga en tysk radiostation i Windhoek och ockupera Tyska Sydvästafrika. Botha tvingades motvilligt acceptera det. Ungefär 12 000 boer under ledning av bl.a. Christian Frederik Beyers och Christian Rudolf De Wet gjorde nu uppror. Botha lyckades stävja upproret, men radikala boer ansåg att han istället borde ha tagit chansen att återta den självständighet som förlorades vid Vereeniging.

Bothas uppgift var svår men hans allvarliga försök att lindra spänningarna mellan de vita folkgrupperna lyckades inte helt därför att han underskattade kraften i boernas nationalism.

Han avled i Pretoria den 27 augusti 1919.