Lennart Torstensson
Lennart Torstensson. 1603-1651. Militär. Härförare. Riksråd.
Lennart Torstensson föddes på stamgodset Forstena i Västergötland . Fadern Torsten Lennartsson var ståthållare på Elfsborgs slott. Modern var Märta Posse.
Hans föräldrar hade drivits i landsflykt av Carl IX, och han lämnades till farmodern, Margareta Ekeblad på Forstena, för att uppfostras. Lennart hette då Linnardt Torstenson. Efter Margaretas död placerades han hos riksdrotset Bo Ribbing, och när han fyllt 15 fick han plats som kammarpage hos Gustaf II Adolf.
Kungen uppskattade Lennart Torstensson och tog med honom på fälttåg till Livland. Han fick således uppleva erövringen av Riga år 1621 och var alltid i kungens närhet under striderna.
Vid ett tillfälle skickades han med bud från kungen till en av överstarna. På väg dit noterade han att fienden flyttat sig, och på eget bevåg korrigerade han meddelandet till översten. När han kom tillbaka till kungen blev han ombedd att rida tillbaka med nya uppgifter om fiendens ställning.
Lennart Torstensson berättade vad han gjort och bad om nåd för sin handling. Kungen sade då ”du passar bättre till härförare än till hovsven”.
År 1624 utnämndes han till fänrik vid livfanan och deltog i Gustav Adolfs sista lysande vapenbragd i Livland, slaget vid Wallhoff i januari 1626. Samma år blev han kapten och fick sin utbildning under de preussiska fälttågen 1626-1629. Lennart Torstensson befordrades 1632 till general vid artilleriet. Kort tid därpå blev han i slaget vid Nürnberg tillfångatagen och tvingades sitta i fängelse i Ingolstadt. Där ådrog han sig en svår gikt som han tvingades leva med resten av livet.
Året efter blev han fri efter en fångutväxling. Han deltog i erövringen av fästningen Landsberg i Bayern och åtföljde samma år Gustaf Adolfs lik till Sverige.
Under tiden 1634 -1641 i Tyskland utövade han stort inflytande på krigshändelsernas gång. I slutet av 1635 förenade han sig med den hårt ansatte Johan Banér och bidrog till att det gick bättre för den svenska sidan.
När han anlände till Sverige i april 1642 utnämndes han till riksråd. Trots att hans hälsa var dålig tog han efter Johan Banérs död befälet över de svenska trupperna i Tyskland. Han erhöll den 31 augusti 1641 titeln fältmarskalk och guvernör över Pommern.
Med stor skicklighet förde han sina arméer i Schlesien, Sachsen och Mähren. Därifrån inbröt han 1643 i Holstein och erövrade inom två månader nästan alla Danmarks besittningar på fastlandet. År 1645 gick han segrande ur slaget vid Jankowitz.
I december samma år lämnade han överbefälhavaruppdraget och välkomnades stort åter till Sverige av drottning Kristina. Den 5 februari 1647 upphöjdes han till Friherre och greve med Virestad i Småland som friherreskap, Ortala i Roslagen som grevskap. Dessutom blev han generalguvernör över Västergötland, Halland, Värmland och Dal.
Lennart Torstensson var som härförare noggrann i sin planering och dessutom mycket modig. Han var noga med att inga plundringar av erövrade områden fick ske, sådant bestraffades hårt.
Han begravdes i Riddarholmskyrkan i ett eget gravkor, där det står skrivet på latin: ”Lennart Torstenssons titlar antyda blott svagt hans förtjänster om fäderneslandet. Han fördes såsom lärljunge af den store konungen Gustaf Adolf in på krigarens bana. Han kunde sedermera själv såsom lärare dit införa den store konungen Carl Gustaf. Hans ätt är död, men hans många segrar äro en odödlig avkomma”.
Lennart Tortsensson är en av Sveriges främsta härförare genom tiderna.
Källa: Biografiskt Lexikon, 1906. Texten är förkortad och delvis omskriven.
