Landskapsvapen
Landskapsvapen är heraldiska vapen för landskapen i både Finland och Sverige, från början associerade med Sveriges hertigdömen eller ståndspersoner som hade utsetts till hertigar för nyerövrade landskap av den svenske kungen.
Landskapsvapnen har existerat sedan år 1560 och uppläts av Erik XIV till kung Gustav Vasas begravning i december under detta år. Man komponerade då heraldiska vapen åt alla 24 dåvarande landskap i både Sverige och Finland. Landskapsvapnen placerades på svarta sidenfanor, varpå vilka följde den svenska konungens begravningståg från Stockholm till Uppsala. Fanorna var placerade i rangordning landskapen emellan, vilket Uppland tog den främsta placeringen i ordningen. Landskapsvapnen inte dock inte officiellt fastställda förrän år 1884–85.
Heraldiska djur för vissa av landskapen, såsom lejon, grip och drake användes till de mer centrala landskapen Södermanland (grip), Västergötland (lejon) och Östergötland (drake). I andra landskap insatte man inhemska djur i vapnen, där djuren ansågs ha en särskilt betydelse för identiteten, t.ex. Gästrikland (älg), Västerbotten (ren), Ångermanland (lax), Tavastland (lodjur). Förutom djur används även vissa stridsvapen husera landskapsvapnen, bland annat Småland (armborst, s.k. knapharka) och i Finland bland annat Savolax (båge med pil) och Karelen (svärd och sabel).
Se även
Källhänvisningar
