Kvantitativ lättnad
Kvantitativ lättnad (QE), från engelskans Quantitative easing, är ett ekonomisk begrepp som innebär att en centralbank köper värdepapper som statsobligationer. Syftet är att sänka räntan på långfristiga obligationer, och därmed påverka avkastningskravet och tillföra likviditet till det finansiella systemet. I praktiken innebär den här metoden att centralbanken trycker nya pengar inom ramen för Fractional Reserve Banking.
En expansiv monetär politik för att stimulera ekonomin involverar typiskt landets centralbank som köper kortfristiga statsobligationer för att sänka den kortfristiga marknadsräntan.[1] Dock, när den kortfristiga räntan närmar sig eller når noll fungerar inte denna metod längre. Under dessa omständigheter kan de monetära myndigheterna använda kvantitativa lättnader för att ytterligare stimulera ekonomin för att köpa tillgångar med längre löptid än kortfristiga statsobligationer och därmed sänka den långfristiga räntan ytterligare ut på avkastningskurvan.[2]
Kvantitativa lättnader kan hjälpa att försäkra att inflationen inte faller under ett speciellt mål. Risken inkluderar att politiken blir mer effektiv än vad som var tänkt mot deflationen (eftersom det leder till högre inflation då penningmängden ökar), eller att inte vara effektiv nog om inte bankerna lånar ut mer av sina reserver. Enligt den Monetära Valutafonden och Federal Reserve och andra ekonomer så har de kvantitativa lättnaderna som gjorts sedan den finansiella krisen 2008 mildrat de problem som uppstått sedan dess.[3][4]
|
i ämnesportalen om Ekonomi |
