Järnvägarna i Rhodesia

Posttåg lämnar Bulawayo station. Byggnaden i bakgrunden är huvudkontoret för Rhodesia Railways.

Initiativet till att skapa järnvägarna i Rhodesia kom från imperiebyggaren och finansmannen Cecil Rhodes.

Cecil Rhodes dröm var att utveckla ett transportsystem från Kap (Kapstaden) i södra Afrika till Kairo i norra Afrika. Redan två år efter ockupationen av Mashonaland inleddes byggande av ett spår från Fontesville (från Beira) till Umtali.

År 1893 påbörjades arbetet med en linje norrut från Vryburg i Kap-provinsen. Sträckan byggdes via Bechuanaland (Botswana) och nådde till Bulawayo 1897. Järnvägen från östkusten nådde Umtali 1898 och byggdes i svår terräng under svåra förhållanden där sjukdomar och vilda djur var ständiga hot. Året efter byggdes linjen ut till Salisbury.

George Pauling var ansvarig för att järnvägen i Rhodesia byggdes ut. Sträckan mellan Salisbury och Bulawayo blev försenad på grund av Boerkriget, men färdigställdes 1902.

Mellan 1902 och 1932 byggdes järnvägen ut kraftigt och användes för att frakta malm från gruvdistrikten.

År 1947 blev Rhodesia Railways Company ett statligt företag, som senare delades upp i två separata system, Rhodesia Railways och Zambia Railways (1967). Sträckan mellan Beira och Umtali övergick att ägas av Mozambique och från år 1949 sköttes den av Mocambique Railways. Rhodesia Railways ägde en sträcka genom Botswana fram till Ramathlabama vid gränsen till Sydafrika.

År 1952 kom lok som drevs av diesel, medan de flesta fortfarande drevs av ånga. Rhodesia Railways hade sitt huvudsäte i Bulawayo. Här fanns även verkstäder för tillverkning och underhåll av tåg.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Rhodesia