Ion Antonescu
Ion Antonescu, född 15 juni 1882 i Piteşti, Rumänien, död (avrättad) 1 juni 1946 i Bukarest, var en rumänsk militär och politiker. Han var Rumäniens premiärminister och conducător (ledare) från 4 september 1940 till 23 augusti 1944.
Biografi
Antonescu deltog 1913 i det andra balkankriget mot Bulgarien och utmärkte sig så att han tilldelades Rumäniens högsta militära utmärkelse (Ordinul Mihai Viteazul). Under första världskriget var han arméns stabschef. Han lyckades inte hindra tyskarna från att snabbt inta huvuddelen av Rumänien, men han anses vara arkitekten bakom den rumänska arméns försvar mot den tyska arméns försök under generalfältmarskalk August von Mackensens ledning att erövra Moldavien.
Antonescu hade rykte om sig att vara en mycket duglig militär befälhavare. Hans skoningslöshet gav honom namnet Câinele roşu – Röde hunden.
Antonescu var god vän med Järngardets ledare Corneliu Codreanu och de åkte bland annat skidor tillsammans. Han utnämndes i september 1940 till premiärminister, två dagar senare tvingades den korrupte diktatorn konung Carol II att abdikera till förmån för sin 19-årige son Mikael, som dock bara blev en ren staffagefigur eftersom Antonescu utnämnde sig själv till conducător (ledare) med diktatoriska befogenheter. Antonescu stödde till viss del i början Järngardet, som under den tiden leddes av Horia Sima efter att Codreanu hade mördats av kung Carol II 1938. Deras allians varade dock inte och ett mindre inbördeskrig bröt ut mellan Antonescu, som hade militärens stöd, och Horia Simas legionärer. Det hela slutade i att Antonescu slog ned Järngardets uppror.
Antonescu allierade sig med Tyskland i hopp om att åtminstone få tillbaka de områden som avträtts till Sovjetunionen. Rumänska trupper anslöt sig till Wehrmacht i attacken mot Sovjetunionen, och även sedan man återfått de förlorade områdena fortsatte de rumänska styrkorna längre in i Sovjet trots protester från rumänska politiker och avrådande från de västallierade staterna. Efter nederlaget och de stora manskapsförlusterna i striderna vid Stalingrad 1943 sjönk Antonescus popularitet kraftigt.
Sommaren 1944 närmade sig sovjetiska trupper Rumäniens gränser och pressade tyska styrkor framför sig. Trots påtryckningar höll Antonescu fast vid sin anslutning till Tredje riket och nekade att begära vapenstillestånd. I slutet av augusti 1944 avskedades han av kung Mikael med stöd av en politisk majoritet och arresterades.
Antonescu överlämnades därefter till Sovjetunionen och ställdes i maj 1946 inför rätta i Bukarest anklagad för att ha stött den tyska invasionen av Sovjetunionen. Han dömdes till döden. Tillsammans med Mihai Antonescu (vice premiärminister och utrikesminister), Gheorghe Alexianu (guvernör för Transnistrien) och Constantin Z. Vasiliu (polischef och inrikesminister) arkebuserades Antonescu den 1 juni 1946 vid Jilavafängelset i utkanten av Bukarest.
