Inflation
Inflation är en varaktig ökning av prisnivåerna på varor och tjänster i ekonomin över tiden. När prisnivåerna stiger räcker samma summa pengar till färre varor och tjänster; därav reflekterar inflationen minskningen i köpkraft per enhet pengar – en minskning av realvärdet av pengarna. Ett huvudmått på prisinflationen är inflationstakten, den årliga procentuella förändringen av ett generellt prisindex, vanligtvis konsumentprisindexet över tiden. Motsatsen till inflation är deflation.
Inflation kan påverka en ekonomi på olika positiva och negativa sätt. De negativa effekterna av inflation utgör minskning av pengarnas realvärde (du får mindre för pengarna). Osäkerhet över framtida inflation, prisstabiliteten, kan avskräcka investeringar och besparingar och om inflationen är hög och snabb nog så kan det bli brist på varor då konsumenterna börjar samla på sig för att skydda sig mot prischocker i framtiden. Positiva sidor är att man kan reducera arbetslösheten då priset för arbetskraft minskar.
Ekonomerna tror att hög inflation och hyperinflation beror på att penningmängden ökar. Åsikter om vilka faktorer som bestämmer en låg till måttlig inflation varierar också, det kan vara fluktuationer i efterfrågan av varor och tjänster, eller ändringar i tillgången på råvaror. Men konsensussynen är att en långvarig inflationsperiod beror på att penningmängden växer snabbare än den ekonomiska tillväxten. Inflationen kan också leda till en osynlig skatt där värdet av en valuta sänks i motsats till den faktiska reserven, vilket slutligen leder till att enskilda personer innehar en devalverad valuta.
Idag favoriserar de flesta ekonomer en låg och stabil inflation. Låg (i motsats till noll eller negativ) inflation är fördelaktigt i en ekonomisk recession genom att göra det möjligt för arbetsmarknaden att anpassa sig snabbare i en nedgång och minska risken för att en likviditetsfälla hindrar penningpolitiken från att stabilisera ekonomin. Uppgiften att hålla inflationen låg och stabil ges vanligtvis till monetära myndigheter. I allmänhet är dessa monetära myndigheter de centralbanker som kontrollerar penningpolitiken genom att fastställa räntor, genom öppna marknadsoperationer och genom att fastställa bankreservkrav.
Hur uppstår inflation?
Inflation kan uppstå på flera sätt. Ett är om en centralbank baserat på systemet Fractional Reserve Banking tillhandahåller för stora mängder pengar. Då stiger priserna och pengarnas värde urholkas. Den kände nationalekonomen och Nobelpristagaren i ekonomisk vetenskap Milton Friedman menade att ”Inflation is always and everywhere a monetary phenomenon”. De mest kända exemplen på tider med väldigt hög inflation, så kallad hyperinflation, kännetecknas också av att centralbanker minskat pengarnas värde genom att trycka för stora mängder sedlar.
Ett sätt som inflation kan uppstå på är om folk vill köpa fler varor och tjänster än vad företagen kan producera. Ett annat är om det råder brist på en råvara, till exempel olja eller kaffe, om utbudet är begränsat och efterfrågan stor stiger priserna. Ytterligare ett sätt är om kostnaderna för att producera varor och tjänster stiger. Detta kan till exempel bero på att lönerna har stigit. Företagen kan då behöva höja priserna som kompensation för stigande produktionskostnader. Inflation kan också uppstå om företag och hushåll tror att allt ska bli dyrare. Anställda kräver högre löner för att kunna köpa lika mycket i framtiden. Arbetsgivarna kanske också lättare går med på att höja lönerna. De ser ju möjligheter att höja sina priser. Förväntningar om högre inflation kan alltså bli självuppfyllande.
Se även
Externa länkar
|
i ämnesportalen om Ekonomi |
