Heruler

Herulerna var en germansk folkstam som ursprungligen bodde någonstans i Danmark. Deras statsordning var snarlik övriga germaners med en monarkisk ledning, men de ansågs av historieskrivare som mer primitiva än andra germanska stammar och deras inre sammanhållning var svagare.

När de bröt upp från sitt stamområde vandrade en del heruler till Gallien och Spaniens kuster och dessa vandringar pågick intill 400-talet. Den stora gruppen av heruler begav sig till Krim (nuvarande Ukraina) där de slog sig ned. Med Krim som bas deltog de under 200-talet på goternas sida i strider mot romarna. De uppgick delvis i det gotiska folket och de goter som anföll Aten år 267 kan ha varit heruler.

I mitten av 300-talet kuvades herulerna av ostrogoterna under kung Ermanarik. År 375 tvingades ostrogoterna och herulerna till underkastelse av hunnerna, vilket fick till följd att Ermanarik avled (möjligen efter självmord). Heruler och ostrogoter tvingades då delta på hunnernas sida i deras härtåg västerut.

När hunnerledaren Attila dog år 453 stannade heruler och några andra germanstammar kvar norr om mellersta Donau och följde ett avtal med romarna om att vid behov förse dem med legosoldater. När den germanske kungen Odovakar störtade den siste västromerske kejsaren år 476 var det med hjälp heruliska legosoldater. Bara någon generation senare gjorde langobarderna slut på herulernas samhälle vid Donau varefter en grupp flyttade till Skandinavien. En annan grupp heruler slog sig ned i trakten vid nuvarande Belgrad och deltog som soldater på den östromerska sidan i krig mot östgotariket i Italien.

Då den heruliska kungaätten dött ut efter inre stridigheter valde herulerna i Donau att ca år 545 hämta en stamfrände i Skandinavien för att bli deras kung. Herulerna i söder var nu så försvagade och osjälvständiga att de sammansmälte med andra folk och försvann ur historien.