Hans Maikowski
Hans Maikowski (även kallad "Hanne" av sina kamrater), född den 25 februari 1908 i Berlin, trädgårdsmästare till yrket. Var ledare för Sturm 33 (Storm 33) inom SA som verkade i centrala Berlin. Maikowski sköts till döds tillsammans med polismannen Josef Zauritz den 30 januari 1933 i en sammandrabbning med kommunister på Wallstraße i Berlin-Charlottenburg efter att han deltagit i ett fackeltåg för firandet av NSDAP:s maktövertagande. 56 personer, de flesta medlemmar av det kommunistiska KPD, dömdes för delaktighet i morden.
Den 5 februari fick Maikowski och Zauritz en gemensam statsbegravning där omkring 600 000 sörjande deltog och tal hölls av Joseph Goebbels och Hermann Göring som direktsändes via radio över hela Tyskland. Gatan där han sköts till döds döptes om till Maikowskistraße men heter idag Zillestraße.
Det svenska frihetsrockbandet Fyrdung har spelat in en hyllningssång till honom betitlad med hans namn, den har senare även spelats in i en tyskspråkig version av bandet Nothung.
De tidiga åren
Hans Eberhard Maikowski växte upp i stadsdelen Charlottenburg i Berlin. Han hade en stor familj och hans barndom har beskrivits som lycklig och han trivdes allra bäst på somrarna då de åkte iväg till havet för att bada, eller åkte till hans mors hemtrakter i Schweiz. Att vara ute i naturen var hans stora intresse och hans strövtåg i skogsmarkerna runt Berlin tog mycket av hans tid. Tack vare sitt naturintresse och hans fosterlandskärlek sökte han sig i unga år till Hitlerjugend. Efter avslutad skolgång 1924 anslöt han sig till Reichswehr och siktade på en karriär som officer, men på grund av platsbrist kom han aldrig in på officersutbildningen (Efter Tysklands nederlag i första världskriget bestämdes i Versaillesfördraget bland annat att armén inte fick överstiga 100 000 man så konkurrensen om de fåtaliga platserna var stor). Maikowski siktade istället i sig på att bli trädgårdsarkitekt och studerade som lärling i Charlottenburgs slottspark, men han avslutade aldrig sin utbildning.
Mordförsöket
Den 9 december 1927 efter att vaktat ett möte vandrar SA-männen hemåt i smågrupper. Maikowski går och småpratar tillsammans med tre kamrater. De har tappat koncentrationen på omgivningen och märker inte kommunistgrupperna som cirklar runt dem förrän det är för sent. Plötsligt blir de obeväpnade SA-männen attackerade av ett stort antal kommunister. Maikowski misshandlas medvetslös och blir dessutom knivhuggen ett flertal gånger. Han förs till sjukhus där han omedelbart opereras, men läkarna tror inte att han kommer att överleva. I flera veckor låg Maikowski på sjukhuset och svävade mellan liv och död innan läget stabiliserades och han tillfrisknade. Dock blev han aldrig riktigt återställd och hans gamle stormledare sade en gång: "Ibland hade jag en känsla av att han fysiskt sett inte kunde utstå SA-tjänsten. Men han teg om sina besvär." Ett uttalande som visar på Maikowskis anspråkslöshet, han berättade aldrig om sina bedrifter, aldrig ett självberömmande ord om sina egna - i många fall - mycket goda insatser i gatustriderna mot kommunisterna. Inte heller gnällde han över egen smärta, all hans koncentration låg på att se till att hans SA-kamrater klarade sig och mådde bra.
Hans Maikowski blir tack vare sin ödmjukhet, sin karisma och sina ledaregenskaper till slut stormledare över Sturm 33 i Berlin, men dessförinnan så hade han visat sin duglighet som ledare och organisatör bland annat genom att grunda Hitlerjugend i Charlottenburg och var även NSDAP:s första politiska ledare i Charlottenburg.
På flykt
Den 9 december 1931, Hans Maikowski och tre kamrater går civilklädda hem på natten. Då dyker cirka 80 kommunister upp och attackerar dem. Hans får se en av sina kamrater råka väldigt illa ut och drar fram sin pistol och skjuter tre skott i luften, kommunisterna fortsätter trots det misshandeln och dessutom attackerar några stycken Maikowski som i nödvärn skjuter de sista tre skotten mot de anfallande kommunisterna, varav en blir dödligt sårad. Kommunisterna flyr hals över huvud och Maikowski har genom sitt handlande räddat livet på både sig själv och sina kamrater. Polisen griper sedan tre helt oskyldiga SA-män för dådet, något som Maikowski inte kan acceptera. Genom en advokat så tar han under ed på sig skulden för dådet och poängterar att det var i självförsvar. Han fortsätter: "Då jag befarar att saken kommer att framställas i en felaktig dager av de kommunistiska vittnena i en eventuell process mot mig, undandrar jag mig en rättegång mot mig". Hans oskyldiga kamrater släpptes och Maikowski var nu efterlyst och lämnade Berlin.
Under tiden på flykt var han inte overksam. Han återvände efter några månader inkognito till Berlin och tog återigen befälet över Sturm 33, men polisen fick snart nys om hans närvaro och Maikowski lämnade åter Berlin. Han följde med en annan storm på deras rundresa i Schleswig-Holstein och stannade en längre tid i Burg im Dithmarschen där han grundade en ny storm, men i början av juni 1932 vände han åter till Berlin. Sturm 33 fick av Maikowskis återkomst ett uppsving "disciplinen blev stramare, plikterna mer energiskt genomförda, agitationen mot de politiska motsåndarna starkare", kommunisterna misstänkte att Maikowski var tillbaka och ökade terrorn och attackerna mot SA-männen. Vanligtvis slog kommunisterna till mot mindre grupper SA-män, och vid en av dessa attacker så mördades Herbert Gatschke (29 augusti 1932). Maikowski tar mordet väldigt hårt och skriver följande dag i SA-tidningen Angriff en appell som han undertecknar med "Hans Maikowski, stormledare 33". Tack vare det så vet polisen med säkerhet att han är tillbaks i Berlin, men för Maikowski så var kamratskapet viktigare än han själv. Hans män skulle veta att de kunde lita på honom och under begravningen av Herbert Gatschke så gick han i spetsen för sin storm, trots de personliga risker som det innebar. I oktober blir Hans Maikowski genom ett förräderi gripen och förd till fängelset. Där fick han sitta i en 4x2 meter stor cell fram till sin benådning vid julen 1932.
Mordet
Nationalsocialisternas maktövertagande den 30 januari 1933 var en glädjedag för många tyskar, också för männen i Sturm 33 som med Hans Maikowski i spetsen rakryggat marscherade genom Brandenburger Tor och sedan vidare genom Berlin. På hemvägen marscherar Sturm 33 med sång på läpparna, en sång som ekar mellan husen. Kommunisterna fortfarande starka i denna delen av staden och i portuppgångar och gatuhörn står de och beskådar marschen med sura blickar. När stormen nått fram till ett gatuhörn så rusar alla kommunister som de gått förbi fram och börjar springa efter dem. Maikowski skyndar bakåt och upptäcker att kommunisterna endast kommer bakifrån, han intar position längst bak i kolonnen och för sista gången ger Hans Maikowski en order "33 marschera vidare. Sjung!". Sången tar åter fart men störs av ett kulregn. Från lägenhetsfönster, källargluggar och från gatan avlossar kommunisterna sina pistoler mot Sturm 33. Marschen övergår i språng, Maikowski är fortfarande sist i kolonnen och agerar sköld för sina kamrater. Till slut så träffas han av ett skott i underlivet, men går trots det fortfarande upprätt för att in i det sista skydda sina kamrater. Han förs till slut i taxi till sjukhuset och på natten fick kamraterna beskedet att han är död.
Den 5 februari begravdes Hans Maikowski. Han fick tillsammans med polismannen Josef Zauritz, som mördades vid samma tillfälle, en statsbegravning där flera prominenta gäster, inklusive Adolf Hitler, deltog.
Källor
|
i ämnesportalen om Tredje riket |
