Francis Crick

Francis Harry Compton Crick, född den 8 juni 1916 och död den 28 juli 2004, var en engelsk molekylärbiolog, fysiker och neurovetare, mest känd som en av de fyra upptäckarna av DNA-molekylens struktur. 1962 belönades Crick, James Watson och Maurice Wilkins med nobelpriset i medicin för sina upptäckter.

Crick inledde sin akademiska karriär som fysiker och arbetade bland annat åt den brittiska armén under andra världskriget. Efter kriget började han istället studera biologi. Bland annat arbetade han vid Cambridge med de fysiska egenskaperna hos cytoplasma innan han och Watson inledde arbetet med DNA-molekylens dubbelhelixstruktur.

Crick gjorde även flera andra viktiga molekylärbiologiska upptäckter. Bland annat arbetade han vidare med RNA och upptäckte de katalytiska funktionerna hos vissa RNA-molekyler, idag kallade ribozym. Han spekulerade tidigt om att tripletter av de fyra nukleotidsubenheterna i RNA kodade för en aminosyra, något som senare bekräftades av Marshall Nirenberg och Har Gobind Khorana.

Det var också Crick som först använde begreppet den "centrala dogmen" för att beskriva det generella genetiska informationsflödet mellan makromolekyler:

DNA → RNA → Protein

DNA-strukturen

Tillsammans med James Watson kom Crick fram till DNA-molekylens dubbelhelixstruktur, en upptäckt som revolutionerade genetiken och det biologiska tänkandet. I slutet av 1940-talet hade flera forskare kommit fram till att DNA troligen bar på arvsmassan, men ingen förstod hur. Det var känt att DNA bestod av nukleotider med fyra olika nukleobaser, purinerna adenin och guanin samt pyrimidinerna cytosin och tymin.

Biokemisten Erwin Chargaff hade tidigare visat att det i regel fanns lika mycket av adenin som tymin, samt lika mycket cytosin som guanin i en DNA-molekyl. Genom att bygga olika modeller insåg Watson att nukleotiderna måste var arrangerade i en dubbelhelix bestående av två antiparallella och komplementära strängar. Om det fanns en adenin på den ena strängen så satt den bunden till en tymin på den andra strängen vilka tillsammans utgjorde ett baspar. Samma förhållande gällde även för cytosin och guanin.

Atomer söker alltid sina energetiskt mest fördelaktiga tillstånd och den komplementära strukturen ger DNA en ordnad form där nukleotidernas negativt laddade sockerfosfater hålls på lika långt avstånd från varandra samtidigt som fördelaktiga vätebindningar håller samman basparen, två mellan adenin och tymin, och tre mellan cytosin och guanin. För att maximerar den energetiska effektiviteten hos basparen antager DNA en helixform som går ett helt varv var tionde baspar. Det antiparallella arrangemanget innebär dessutom att den ena strängen utgör en mall för den andra strängen, vilket gör DNA till en utmärkt bärare av ärftliga anlag som kan spridas i flera kopior.

Watson och Crick publicerade sin teori i tidskrifen Nature 25 april 1953.

Åsikter om eugenik

Under sin livstid var Crick en stark förespråkare av eugenik och tvekade aldrig till att uttala sina åsikter om ämnet.

Vid ett symposium om eugenik och genetik 1962 framförde Crick bland annat följande ståndpunkter i ämnet:

Jag håller verkligen med om vad doktor [Joshua] Lederberg har sagt om hur oerhört snabbt den biologiska kunskapen ökat, i synnerhet inom vissa discipliner. Vad jag reagerar ännu mer på är den stora bristen på biologiskt vetande bland gemene man; den vanlige utbildade lekmannen, och i viss utsträckning bland vetenskapsmän som inte är biologer. Jag anser det bedrövligt att kunskapen om det naturliga urvalet inte lärs ut ordentligt i skolorna....

Lederberg och jag har oberoende av varandra kommit fram till en idé, vilken jag hoppas att han inte har någonting emot om jag citerar, att den typ av lösning som kan bli socialt accepterad helt enkelt är att med hjälp av finansiella medel uppmuntra de människor som är mer socialt önskvärda att skaffa fler barn. Det närliggande tillvägagångssättet är att beskatta barn. Detta tycks förfärligt för en god liberal eftersom det är den direkta motsatsen till allt han har uppfostrats att tro på. Men det är åtminstone logiskt. De finns olika invändningar; det kommer att finnas dem som, oavsett hur hög skatten är, kommer få många barn, men de kommer att utgöra en minoritet. Det är orimligt att se pengar som ett exakt mått på social önskvärdhet, men de är åtminstone någotsånär positivt korrelerade. Det är givetvis uppenbart att sådana återgärder inte kan vidtagas, som [Hermann] Muller helt riktigt påpekat, med den rådande allmänna opinionen, och med den generella bristen på biologiskt vetande....

De av oss som är humanister har en stor svårighet i att vi inte kan formulera våra slutmål lika tydligt som de av oss som är kristna. Inte desto mindre finns det vissa slutmål vi alla delar, trots att vi har dessa olikheter. Det är uppenbart att god hälsa, hög intelligens, och allmän välvilja - de kvalitéer Muller listade upp - är önskvärda kvalitéer som vi alla kan komma överens om. Vi skulle även komma överens om att dessa kvalitéer inte är jämnt fördelade. Det finns individer som har undermålig intelligens (Jag nämner intelligens eftersom det är någonting vi någotsånär kan mäta). Det är tveklöst ett väldigt rimligt mål för oss att försöka öka [medelintelligensen]. En del av argumenten om att naturen ordnar det kan möjligen stämma, men för mig tycks det endast återspegla konservatism och sakna verklig förankring i fakta....

Är de förbättringsmetoder vi har tillhanda effektiva? Välan, det finns svåra tekniska frågor, men min poäng, som [Julian] Huxley tydligt klargjorde, är att vi troligen kan uppnå ansenliga förbättringar - kanske inte så snabbt som vi skulle kunna göra med andra metoder eller ens så snabbt som kan visa sig vara nödvändigt - genom en väldigt primitiv genetisk kunskap; det vill säga genom att helt enkelt ta individer med de kvalitéer vi uppskattar, och låta dem få fler barn....

Åsikter om religion

Crick var starkt övertygad om evolutionens betydelse för att förstå omvärlden och i synnerhet mänskligheten. Han menade vidare att religionens inflytande över många människors liv utgör ett hinder för att kunna avancera samhället till den nivå insikten om evolutionen erbjuder. Crick var i synnerhet kritiskt till uppfattningen om en immateriell själ och ställer i boken Of Molecules and Men frågan om när under evolutionen någon sådan skulle ha kunnat uppkomma. Enligt Crick är själsförmögenheten endast produkten av fysiska aktiviteter i hjärnan, en åsikt som får starkt stöd av modern neurofysiologisk forskning.

I samband med 100-årsjubileet av tidskriften Nature i oktober 1969 höll Crick ett tal där han försökte förutspå molekylärbiologins utveckling de kommande 30 åren. Bland annat föreslog han mer forskning kring vilka kemiska reaktioner som äger rum i människans hjärna i samband med religiösa upplevelser. Crick kallade denna nya disciplin för biokemisk teologi. En sådan disciplin har också sedermera uppstått, men kallas oftast för neuroteologi eller bioteologi, vilken fokuserar på den neurala grunden till andlighet.