Expressen avslöjar nazistcentral
Expressen avslöjar nazistcentral, var rubriken på Expressens förstasida den 11 maj 1965. Enligt tidningen hade de bägge reportrarna K G Michanek och Eric Sjöquist lokaliserat en hemlig vapengömma i Marma, Norduppland.
Innehåll
Nazistisk vapengömma och hemliga sammansvärjningar
Vapengömman kunde knytas till en hemlig nazistorganisation ledd av Björn Lundahl som var medlem i Ku Klux Klan och arbetade som spion för Förenade Arabrepubliken med uppdrag att kartlägga judiska företag och familjer i Sverige. Reportrarna hittade även ett brev där den svenske nazistledaren lovade ställa upp med en infanteristyrka på femtusen man om Egyptens dåvarande president Nasser bestämde sig för att invadera Israel. Ett förintelseläger med gaskammare planerades också i den lilla gästrikeorten Hedesunda, ett journalistiskt scoop som följdes upp av Arbetarbladet den 28 maj 1965: ”By i Hedesunda skulle bli ett Auschwitz i miniatyr”. Ett dokument hittades också, undertecknat av Lundahl. Dokumentet bevisade att det fanns en dödsdom över den judiske litteraturprofessorn och kulturpersonligheten Bernhard Tarschys.
Carlbergska stiftelsen i Stockholm, som var en ökänd nazistorganisation, knöts till händelsen och en påstådd avhoppare kunde avslöja de samhällsomstörtande planerna. Avhopparen arrangerade så expressens medarbetare fick besöka den hemliga nazistcentralen vid Stureplan i Stockholm där man kunde fotografera hakkorsflaggor och nazihjälmar plus en stor mängd vapen – från automatkarbiner till knogjärn. Avhopparen överlämnade även ett foto där en uniformsklädd Björn Lundahl med stirrande blick poserade med en kulspruta framför ett porträtt av Adolf Hitler.
Artikelserie i flera veckor sprider sig till flera tidningar
Expressens artikelserie pågick under flera veckor där nya bevis lades fram regelbundet. Bandinspelningar och skriftliga dokument avslöjade olika kampavdelningar, konspirationer, sabotagegrupper och vapengömmor. Planer på att störta den svenska regeringen och mörda judar i gaskammare var i princip belagt med fakta, om man får tro tidningens journalister. Flera andra tidningar drogs med och lät publicera artiklar baserade på den information K G Michanek och Eric Sjöquist hade funnit. Karusellen var igång. Arbetarbladet skrev: ”Att stugan i Kjessmanbo ligger bara ett par mil från vapengömman i Marma kan vara en tillfällighet, men man törs inte blunda för att platserna kan ha haft något samband.” Hedesunda skulle vara en framtida central vid ett maktövertagande. En liten hög med aska utanför tolkades som att man ”inte utesluter möjligheten att det är nazistiska handlingar som eldats upp”.
Dansk media publicerade artiklar baserade på Expressens uppgifter och ett inslag sändes i brittiska BBC. Dagens Nyheter hävdade dels att de misstänkta nazisterna skulle sinnesundersökas, dels att den bevisade Ku Klux Klan-ledaren hade avlidit redan 1963.
Lundahl greps beväpnad på ett hotellrum i Haparanda och polisen gjorde flera beslag av vapen. I förhören förnekade Lundahl kategoriskt att vare sig han eller stiftelsen var nationalsocialistisk eller antisemitisk. Han skickade bland annat en inlaga till Stockholms Rådhusrätt i vilken han förklarade att han var antisionist inte antisemit. Expressen poängterade att allt var resultat av vad tidningens journalister avslöjat för polisen och att Expressens avslöjanden kommit som en chock för polisledningen. Bevismaterialet hade enligt tidningen ansetts som så allvarligt att rikspolischefen hade informerat den dåvarande statsministern Tage Erlander. I Expressen målades en mörk skrämmande bild upp av en nära förestående ”nazistisk statskupp” som i sista stund omintetgjorts av tidningens avslöjande reportrar.
Bubblan spricker
Det visade sig emellertid vid närmare granskning att uppgiftslämnaren Göran Granquist var den enda källan som Expressen baserade sin artikelserie på. Granquist ska ha flytt till Israel för att inte konfronteras med de övriga i den påstådda nazistorganisationen. Då det stod klart vem som var källan fick övriga tidningar kalla fötter eftersom Granquist var känd för att ha en livlig fantasi. Stockholms-Tidningens kriminalreporter betraktade Granquist som en person som ”trodde sig leva i en värld full av agenter som praktiskt taget ramlade över varandra”. Expressen försökte då försvara sig med att Stockholms-Tidningen men även Aftonbladet, som inte hade varit lika benägna att spinna vidare på historien, i själva verkat hyste "nationalsocialistiska sympatier".
Granquist berättade efter en tid att han hade diktat ihop sin historia som en ren hämnd mot Lundahl för att denne mobbat honom för att sitt judiska påbrå. Han hade lyckats få den "nazistledaren" att posera i uniform och dödsdomarna hade de skrivit tillsammans som något sorts makabert skämt. Granquist medgav även att det mesta som Expressen hade publicerat var rena påhitt och orsaken till varför han flytt till Israel var för att slippa alla skriverier i tidningarna.
Resultatet blev att Lundahl dömdes till 300 kronor i böter för olaga vapeninnehav men friades på alla andra åtalspunkter. Även hans meningsfränder frikändes och tillsammans kunde de sedan resa runt i landet och kräva skadestånd av de tidningar som publicerat deras namn på ett kränkande sätt.
Källor
|
i ämnesportalen om Nordisk massmedia |
