Erik Axel Karlfeldt

Erik Axel Karlfeldt

Erik Axel Karlfeldt, född Eriksson 20 juli 1864 i Karlbo, Folkärna socken i Kopparbergs län, död 8 april 1931 i Stockholm, var en svensk poet och författare. Karlfeldt ligger begravd i Folkärna. Postumt erhöll han nobelpriset i litteratur 1931. Han anses även vara en av de främsta inom svensk lyrik.

Vid slutet av 1800-talet framträdde i Sverige en rad författare och skalder, som i sin diktning besjöng olika landskap och med vemod såg tillbaka på den gamla bondekulturen och självhushållningen, som befann sig i upplösning. Gustaf Fröding skildrade Värmland, Verner von Heidenstam Östergötland och Erik Axel Karlfeldt sitt födelselandskap Dalarna. Sin starka känsla för Dalarnas historia och natur tolkar Karlfeldt i böcker som Vildmarks- och kärleksvisor och Fridolins visor men också särskilt i sina "Dalmålningar på rim", där han med värme, humor och pietet omvandlade de gamla dalagårdarnas väggmålningar till konkret och levande poesi.

Karlfeldts långa tjänstetid som Svenska Akademiens sekreterare gav honom en central och vördad plats i Sveriges kulturella liv och i samband med valet av nobelpristagare.

Den här artikeln är bara påbörjad. Fyll gärna på med mer information om du är insatt i ämnet.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Framstående svenskar