Ekologism

Ekologism är en politisk åskådning som växt fram under senare delen av 1900-talet och som fokuserar på den miljö som omger människan, på naturens kretslopp och det som uppfattas som den naturliga balansen.

Den anses ofta stå utanför den traditionella vänster-högerskalan, då det viktigaste kravet för läran är ekologisk balans. Den ekologiska strävan ses ofta som internationell; nationer och nationalstater ses som mindre väsentliga i mänsklighetens samspel med naturen (samtidigt som det anses viktigt med en nationell självbestämmanderätt i förhållande till världsmakternas krafter). Utifrån ett ekologistiskt perspektiv ses en miljökris därav som en global kris.

Ekologismen sätter natur och miljö i centrum genom att i varje enskilt politiskt beslut ta miljön i beaktande. Den strävar efter att omsluta synen på samhället av samma tankesätt som präglar ekologin; att se allt som beroende av allt annat, d.v.s. allt är en del av ett större system. Man strävar efter en ekologisk hållbarhet. Samhället och människans intressen ses därför som underställda eller jämställda med fortlevandet av det ekologiska systemets övriga delar. Samhället ska således vara som en fungerande del av det övriga ekologiska systemet, och på intet sätt belasta det. Fokus bör ligga på framtiden. En av ekologismens viktigaste principer för detta är att använda förnyelsebara naturresurser. Det politiska och ekonomiska systemet skall inte bara vara inställd för att tillfredsställa vitala mänskliga behov utan också för kommande generationer.

Enligt ekologismen ses andra levande organismers välbefinnande som lika viktiga som människans (samt att varje människas välbefinnande är lika viktig). Arternas existensberättigande anses inneha ett högre värde än andra samhällsintressen, som till exempel kortsiktig ekonomisk vinst, expansion eller hög materiell standard. Ökad ekonomisk tillväxt är således inte ett mål i sig, utan när ett land har utvecklats till en nivå där befolkningen har det allra nödvändigaste för ett drägligt liv skall inte tillväxten öka mer än vad den ekologiska balansen kan upprätthålla.

Både för människans och jordens skull ställer sig ekologismen kritisk till stora industriella strukturer, världsmarknader, finansiella nätverk, masspolitiska organisationer, offentliga institutioner, militära etablissemang, storstäder och byråkratier. Istället bygger ekologismen sina idéer på närsamhället och lokalsamhället. Samhället bör vara decentraliserat och beslut bör fattas så nära medborgarna som möjligt utifrån ett direktdemokratiskt styrelseskick. Detta samhälle skall även vara självförsörjande och ekologiskt anpassade. Sociala relationer mellan medborgarna anses vara mycket viktiga, och socialt mångfald uppfattas lika positivt som biologiskt mångfald. Ekologismen sätter sig mot alla former av diskriminering, samt yrkar på frigörelse från all sorts mänskligt herravälde.

Framträdande ekologer

En av flera viktiga filosofiska förebilder för ekologismen är norrmannen Arne Naess som i sin bok Ekologi, samhälle och livsstil. Utkast till en ekosofi (1973) har utformat det filosofiska system som han kallar ekosofi vilket baserar sig på en ekologisk balans.

Ekologismens förhållande till djurrätt

Djurrätt och andra frågor som behandlar människans relation till djuren ur ett visst moraliskt perspektiv behöver inte alltid gå hand i hand med vad som är ekologiskt. Det som anses som fel ur ett visst moraliskt perspektiv är nödvändigtvis inte alltid det rätta ur ett ekologiskt.

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Grön ideologi

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Ekonomi