Djupekologi
Djupekologi, är en inriktning inom ekologisk filosofi som betonar att människan är en integrerad del i ekosystemet, vilket leder fram till etiska regler för människans uppträdande. Enligt djupekologins principer utgår man från ett ekocentriskt tänkande.
Innehåll
Bakgrund
Djupekologin fick sin definition av Arne Næss på 1970-talet, och bygger på Thoreaus syn på naturen som något vilket har ett egenvärde i sig. Andra viktiga personer inom djupekologin är Bill Devall och George Sesson, som skrivit boken ”Deep ecology – living as if nature mattered” från 1985, samt Leslie White som även hon har varit en stor inspirationskälla, för den djupekologiska rörelsen. Inspiration har även hämtats från buddhism och hinduism samt begreppet ahimsa (en moralisk princip inom hinduism och buddhism som innebär att man inte bör skada eller döda andra levande varelser).
|
i ämnesportalen om Grön ideologi |
Grundelement inom djupekologin
- Allt har ett inneboende värde i sig som är oberoende av människan.
- Allt har rätt att förverkliga dessa värden.
- Människan måste sänka levnadsstandarden radikalt för att kunna uppfylla 1 och 2.
- Vi måste ändra politiken och strukturer i grunden för att klara 1 och 2.
- Livskvaliteten är viktigare än materiell standard.
Urval av skillnader gentemot ytekologin (främst formulerade av Arne Næss)
- Står för helhetstänkande och relationstänkande.
- Jämna ut resursfördelning inom och mellan länder.
- Decentralisering, ökad självförsörjning för mindre enheter och ökat självstyre.
- Betona vikten av lokalsamhället, grannskapet och daglig gemenskap människor emellan.
- Verka för mångsidighet, mångfald och självutveckling.
- Skydda och respektera minoritetskulturer och lokalt kulturliv.
- Hysa respekt för allt liv i sin helhet, samt att se hur allting hänger samman.
- Skapa ett annat synsätt på naturen, att se den egna individen mer som en del av naturen än naturen som ett ”det”.
Kända djupekologer
