Dinosaurier

Dinosaurier - skräcködlor

Den äldre benämningen, skräcködlor, är oegentlig, dels såtillvida att dinosaurierna var varmblodiga och uppvisade en gentemot ödlorna väsensskild fysionomi, dels emedan flertalet dinosaurier genom sin litenhet tedde sig föga skräckinjagande, sett ur ett mänskligt perspektiv. Beteckningen dinosaurier är tyvärr likvisst inte mycket bättre, i det att man här bara övergår till samma ett ord, härlett från grekiskan. Deino's betyder fruktansvärd och sau'ros ödla. Bakgrunden till ordet ifråga är att dinosaurierna uppmärksammades till följd av uppdykande, förstenade skelettdelar. Små lämningar rönte härvidlag inte samma uppmärksamhet som stora. Inte minst då de senare genom formatet så tydligt gav fingervisning om ett gentemot flertalet med människan samtida livsformer, annorledes utformat djur. Dinosaurierna ernådde sin rikaste utveckling i och med övre jura och nedre krita, varefter de till sina förhärskande släktformer gick under. Omständigheterna kring utdöendet under senare krita har gjorts till föremål för mycken spekulation.

4 ordningar

Dinosaurierna förekom i 4 dominerande ordningar:

• 1) Diplodocia, var en ordning som utgjordes av stora, växtätande djurformer med pelarliknande ben. Deras huvud, anbragt i slutet på en lång hals, stod genom sin ringa storlek i skarp kontrast till den klumpiga kroppen. Deras stora kroppar var väl anpassade till ett liv i närhet till vatten, vanligen under sumpartade betingelser, där också huvudfödan av sump och vattenväxter stod att finna. Således var de växtätare med härför ändamålsenligt utformade, tätt sittande tänder. Somliga hade såsom anpassning till amfibielivet näsborrarna lokaliserade till ovansidan huvudet. Mest bekanta äro ur ordningen diplodocia släktena Brontosaurus, Diplodocus och Brachiosaurus, varav brontosaurus med en vikt på uppemot 30 ton, var störst, och den slankare Diplodocus (28 m) längst av alla dinosaurier.

• 2) Thereopoda - Dessa släkten voro rovdjur, karnivorer, och uppvisade jämte den med födoinriktningen förbundna utformningen av tänderna (långa, spetsiga), såsom ett andra typiskt drag en skillnad i utvecklingen för de bakre respektive de främre extremiteterna. Djuren belastade under gången merendels ensidigt bakbenen, vilka av evolutionen följdaktligen utdanats i stärkta former, medan frambenen voro tillbakabildade, stundom, som hos Tyrannosaurus, närmast till rudimentärt format. Tyrannosaurus är oss historiskt bekant såsom den största av alla landlevande dinosaurier (15 m lång; 6 m hög), ehuru nya fynd visar på möjligheten av än större pretendenter. Ett annat storvuxet släkte var Compsognathidae. Härutöver representerades ordningen av djur med en längd på vanligast ett par meter.

• 3) Praedentata - Fyrbenta alternativt tvåbenta, herbivora landdjur, vanligen stora till formatet, varav somliga med väl utbildat hudskelett, andra utan. Medan tanduppsättningen i övrigt kunde vara multipel, förofunnes i främre käkregionen vanligen en lucka däri med supplement uppträdande såsom hornbeklädnad/ hornbildning. Kända medlemmar av ordningen voro Iguanodon, Trachodon och Stegosaurus. Stegosaurus är till följd av dess besynnerliga fysionomi med upprättstående, hårda plåtar på ryggen, taggar å svansen och två sinsemellan likvärdiga nervcentra/ hjärnor, varav en i huvudet, den andra i ryggslutet, oss kanske mest bekant.

• 4) Ceratopsidae, vartill den bekanta Triceratops hörde. Detta var en liten grupp fyrbenta växtätare, vilka till sin funktionella gestaltning och konstitution i någon mån låter erinra om noshörningar. Huvudbenen i tinningregionen och hjässan varsammanvuxna till en sköld. Den främre käkregionen saknade tänder men hade istället en nedåtböjd näbb. Protoceratops hade sitt utbredningsområde i nuvarande Mongoliet. Såsom hos alla släkten av Ceratopsidae var dess huvud stort och bepansrat. Näsregionen bar på ett utskott. Den förut nämnda Triceratops hade utöver motsvarande bildningar även två hornutskott som utgick från pannan. Dess längd var 6- 7 meter. Dessa indelas vidare i tvenne huvudgrupper:
  

A) Dinosaurier med framåtriktat blygdben./ Thereopoda + Diplodocia + Ceratopsidae
B) Dinosaurier med bakåtsvängt blygdben./ Praedentata

Den vetenskapliga indelningen av dinosaurierna tager fasta på det faktum att ett bakåtriktat utskott hos blygdbenet två gånger under evolutionen kom att ersätta den framåtriktade delen. Med detta uppstod s.k fågelhöftade dinosaurier, vilka kan ställas i motsats till dinosaurier med framåtriktat blygdben, s.k ödlehöftade dinosaurier.

jfr. krokodiler

Den här artikeln behöver kategoriseras bättre. Hjälp gärna till att placera artikeln i rätt kategori(er) om du är insatt i ämnet. Se hjälpsidan för kategorisering för mer information.