David Irving

David Irving

David Irving, född 24 mars 1938 i Hutton nära Brentwood, Essex, är en brittisk historiker med andra världskriget i allmänhet och Tyskland i synnerhet som specialitet. Irving är förmodligen världens ledande historiker inom området.

Författarkarriär

David Irving har publicerat drygt 30 böcker. Bland förlagen märks Simon & Schuster, Avon Books, William Morrow, Macmillan, och Little, Brown. Fem av Irvings böcker har tryckts som följetong i tyska Der Spiegel.

Som framgår nedan har David Irving på senare år i tilltagande grad beskrivits som kontroversiell, fått problem med bokförläggare och under en tid fått sitta i fängelse. De motgångar som drabbar Irving är intressanta ur samhällsvetenskaplig synvinkel och hans outtröttliga försvarsstrid mot sina belackare (av honom själv kallad "Irvings war") har möjligen väckt lika stort intresse världen över som hans böcker.

David Irving efter intervju med flygmarschalken Sir Arthur "Bomber" Harris om Dresdenbombningarna. Efter att ha läst boken skrev Harris ett brev till Irving där han betecknade honom som en av de få författare han kunde lita på.

Motarbetandet av David Irving

Under 1995 hade New York-förlaget St. Martin Press (SMP) kontrakterat och delbetalt ett av Irvings mest arbetskrävande verk: "Goebbels, Mastermind of the Third Reich". Irving såg boken som något av kronan på sin karriär. När boken varit närmast färdigskriven gavs Irving plötsligt tillträde till dittills hemliga statliga arkiv i Moskva, med 75,000 sidor dagboksanteckningar av Joseph Göbbels själv. De gamla mikrofilmerna (och propagandaministerns besynnerliga handstil som Irving lärde sig tolka), gjorde att Irving, enligt de ryska värdarna, inledningsvis var en av endast tre historiker som var kapabla att dra full nytta av det stora materialet. Bokens inledningsord är "Writing this biography, I have lived in the evil shadow of Dr Joseph Goebbels for over seven years." Ur ett jubilant fax från Irving till SMP:

'From these diaries we get new insight into the ruthless conduct and planning of Hitler's political conspiracies and military operations; we have fresh evidence about the role of Goebbels (and Albert Speer) in planning and inspiring the Final Solution. On a personal level we learn much about the tortured psyche of the Nazi propaganda minister, from the warped mind created by Lida Baarovahis physical deformities, through his abnormally late sexual development, to his family problems and romantic escapades with Germany's most beautiful film actresses Lida Baarova.

(Detta fax skrevs uppenbarligen i all hast. Zarah Leander var ju också skådespelerska i Tyskland vid denna tid. Enligt Leander själv lade Göbbels an även på henne, dock utan resultat.)

I början av 1996 var marknadsföringskampanjen för Göbbels-biografin i full gång och Irving själv var på föreläsningsturné i USA som del av kampanjen. Publicering skulle ske i maj 1996, två veckor efter publiceringen av den brittiska utgåvan.

Den 5 februari 1996 erhåll SMP vad de kallade "hate mail". Författaren Elie Wiesel förklarade att han skulle dra tillbaka alla positiva omnämnanden av andra SMP-böcker, om SMP fortsatte att ha med Irving att göra. I februari 1996 skrev den storsäljande författaren Jonathan Kellerman till SMP:s Chief Editor Thomas Dunne:

'Your attempt to elevate him to mainstream status in the U.S. is the single most repugnant act I've witnessed in over a decade of publishing. You should be ashamed of yourself. Don't send me anymore books for blurbs. Anything with the St. Martin's label on it will go straight in the trash.

Den judiska aktivistgruppen The Nizkor Project hotade med dålig publicitet för förlaget ifall fler av Irvings böcker gavs ut. Bl.a. spred man en tvåsidig "fact sheet" om David Irving där man sammanställt rykten och påståenden från Irvings motståndare och spridit dem till likasinnade journalister över hela världen. Allt eftersom påståendena publicerades i olika tidningar kunde journalisterna sedan citera varandra och cementera det intryck som de ursprungliga ryktesspridarna velat åstadkomma. Ett exempel:

'In Nov. 1991 a reporter from The Independent showed that Mr Irving omitted crucial lines from a translation of Goebbels diaries...

Att Irving skulle ha utelämnat "crucial lines" när han citerade ur ett dokument som finns tillgängligt för alla, för att skydda någon egen tes, anses dock orimligt. Irving fick först i juni 1992 tillfälle att börja räkna de nyligen upptäckta 1400 microfiche-glasplattorna i de sovjetiska arkiven.

Bakgrund till motarbetandet av David Irving

Irving beröms ofta för det oerhörda bakgrundsarbete i form av källforskning och intervjuer som ligger bakom var och en av hans böcker. De flesta böckerna har handlat om ledande personer i Tyskland under andra världskriget. Bakgrunden till fientligheterna är att Irving under sin mångåriga forskargärning inte stött på något som helst dokument som styrker någon av Förintelsens tre teser (a. Det fanns en plan för att utrota de europeiska judarna b. Koncentrationslägerfångar mördades i gaskammare c. Sex miljoner judar mördades). Detta beror på att det, enligt både revisionistiska och exterministiska, inte existerar några sådana dokument.

Skälet till att just David Irving hamnat i skottlinjen är tvådelat. Irving har inte, som vanliga historiker, för säkerhets skull "fyllt på" sina forskningsbaserade biografier om tyska ledare med berättelser om utrotningsplaner. Redan detta har ådragit böckerna negativa kommenterar i recensioner som "Inte en enda gång nämns förintelsen."

Irving har, av det material han har gått igenom, dragit slutsatsen att Adolf Hitler inte kände till någon utrotning av judar. Genom att han också kungjorde denna slutsats utmanade Irving Förintelsens tes a., dvs att det funnits en plan för att utrota judarna. David Irving har inte i sitt författarskap befattat sig med varken tes b. och c., dvs han har inte i sina böcker berört huruvida Förintelsen blev genomförd eller kommenterat gaskamrarna. (Därmed inte sagt att David Irving tror på teserna b. och c. Han har förklarat offentligt att han inte tror på någon av dem heller).

I både Göbbels-biografin och Hitler-biografin fastslog Irving att Adolf Hitler inte kände till någon plan för judeutrotning. Nätverket av publicister ansåg sig veta bättre. Men de reagerade inte, som man kan vänta, genom att peka på forskningsresultat i någon form som tyder på att Irving har fel, dvs att Hitler någon gång visade att han kände till en utrotningsplan. Istället reagerade de med personangrepp och ryktesspridning.

Kampanjen fortsätter och publiceringen i USA stoppas

I mars 1996 publicerade amerikanska tidningar en stor artikel om bombdådet i Oklahoma City med en bild av David Irving bredvid en bild av bombmannen Timothy McVeigh. Artikeln hävdade att Irving blivit kallad till polisförhör angående eventuellt samröre med tragedin i Oklahoma. Som källa angavs Institute of Jewish Affairs i London och artikelns påståenden visade sig vara helt grundlösa.

Vissa recensioner av Göbbels-biografin, bl.a. i nyckelpublikationer som Publishers Weekly, blev oerhört negativa. Fyra dagar innan Publishers Weekly skulle publiceras gick förhandsbesked ut över världen via Reuters nyhetsbyrå: Brittiske historikern David Irving, som av kritiker anklagats för att vara "Nazi apologist", kommer att få "blistering prepublication reviews" av boken, som Publishers Weekly själva kallade för "repellant" medan de skrev att "there is an agenda to Mr. Irving´s documentation."

Under mars gör SMP:s Thomas Dunne flera försök att försvara sig själv och David Irving. I ett pressmeddelande skriver han bl.a.

'Since a number of the calls we have received have expressed fury that we would publish a book by 'a man like David Irving' and have questioned our moral right to do so, I can only say that Joseph Goebbels is doubtless laughing in hell. He after all was the man who loved nothing better than burning books, threatening publishers, suppressing ideas, and judging the merits based not on their content but by their author's racial, ethnic or political purity. That is indeed a sad irony.

I en intervju med Publishers Weekly frågade Dunne "I'd like to know what people would have me do -- cancel the book? There's an irony here," he added, "pointing to the book's subject, Goebbels, who suppressed publications in Germany." För att hjälpa SMP i dess försvarsstrid tillhandahöll Irving namn på kända historiker som kunde ge en korrekt bild av hans eget rykte inom facket, bland annat Charles Burdick, David Kahn, Robert Wolfe och Richard Hunt.

I brittisk press var de första recensionerna mycket positiva. Men i ledande tidningar över hela resten av världen, strax även i Storbrittannien, dominerade de dundrande fördömanden av både bok och författare som förmedlats av Reuters med Publishers Weekly som avsändare. Senare instämde även Kirkus Review och Library Journal. Waterstone, en av de största brittiska bokhandelskedjorna, bojkottade boken.

Den 24 mars citerade amerikansk press ett brev som Abraham Foxman, chef för ADL (Anti-defamation League) skrivit till Roy Gainsburg, chef för SMP:

'We were astonished to learn that an institution of your prominence and reputation will publish and promote as serious scholarship David Mr Irving's Goebbels: Mastermind of the Third Reich. We hope you will at least categorize the book as a work of fiction and not allow it to be passed off as a legitimate historical tract.

Den 3 april anländer ett tre sidors pressmeddelande från SMP:s chef Thomas J. McCormack via fax på nyhetsbyråerna. Resultatet blev att boken inte publicerades i USA.

Juridisk förföljelse av David Irving

David Irving har ofta satt sin tilltro till det skydd som han ansett att det juridiska systemet borde ge honom.

Irving stämde 1998 författaren Deborah Lipstadt och hennes förlag Penguin Books för förtal. Irving, som förde sin egen talan, förlorade målet och dömdes att betala ett mycket ansenligt skadestånd till Lipstadt. Lipstadts expertrådgivare, historieprofessorn vid Cambridge Richard J. Evans, hävdade:

'Not one of [Irving’s] books, speeches or articles, not one paragraph, not one sentence in any of them, can be taken on trust as an accurate representation of its historical subject. All of them are completely worthless as history, because Irving cannot be trusted anywhere, in any of them, to give a reliable account of what he is talking or writing about. ... if we mean by historian someone who is concerned to discover the truth about the past, and to give as accurate a representation of it as possible, then Irving is not a historian.

Domaren Charles Grey ur domen:

'Irving has for his own ideological reasons persistently and deliberately misrepresented and manipulated historical evidence; that for the same reasons he has portrayed Hitler in an unwarrantedly favourable light, principally in relation to his attitude towards and responsibility for the treatment of the Jews; that he is an active Holocaust denier; that he is anti-Semitic and racist and that he associates with right-wing extremists who promote neo-Nazism.

Efter domsluten förbjöds Irving att verka och vistas i flera länder, däribland Kanada, Österrike, Tyskland, Australien och Sydafrika.

Efter ett besök i Wien 1989, där Irving föresläst om sin, i Österrike olagliga, uppfattning om Förintelsen utfärdades en arresteringsorder. Vid en Österrikeresa 16 år senare, i november 2005, greps han i Steiermark och fördes till Wien för åtal. Irving dömdes den 20 februari 2006 till tre års fängelse. Irving menade att lagen om Förintelsen stod i strid med yttrandefriheten och att den förmodligen kommer vara struken ur den österrikiska lagen inom 12 månader samt att han hade för avsikt att överklaga domen.

Under denna rättegång sade Irving att han accepterar att Tyskland mördade miljontals judar, och att han hade gjort ett misstag då han sa att det inte fanns några homicidala gaskammare i Auschwitz, ett yttrande som senare förklarat att han tvingats till genom att rätten hotade honom med åtskilliga år längre fängelsestraff ifall inget yttrande av detta slag uttalades. Straffskalan går till 10 års fängelse. Omedelbart efter domen återtog Irving de nämnda yttrandena. Irvings belackare presenterar episoden som att Irving ändrat sig och numera håller med åklagarsidan i Förintelsefrågan.

Den 21 december förklarade den ständigt optimistiske Irving för Wiener Zeitung att han kommer att dra Österrike och Tyskland (för dess fängslande av andra revisionister) inför FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Han har också kallat historiker världen över till en akademisk bojkott mot dessa och andra länder som fängslar historiker.

Angrepp mot domare

Irvings överklagande av den ovan nämnda österrikiska domen behandlades 16 december 2006 och Irving friades efter 400 dagar i vad han själv beskriver som "A very filthy cell... I lie down and wait for the glaring ceiling light to go out. It stays on all night." Då Irving släppts fri överklagade inte åklagarsidan. Likväl började snart den österrikiske domare som frikänt Irving själv bli måltavla för angrepp.

Österikes socialdemokratiska parti, SPÖ, betecknade den 20 december 2006 det friande domslutet som "obegripligt" och talesmannen Hannes Jarolim ifrågasatte domarens lämplighet som rättens ordförande.

Dagen efter Irvings frigivning inledde österrikisk press, under ledning av tidningen Der Standard, en debatt om domarens lämplighet. Som ett resultat av detta och andra domslut rapporterade tidningen att den 62-årige domaren, Ernest Maurer, är "positiv till högerextremister".

Nästa dag gick Der Standard igenom Ernest Maurers hobbies. Man fann att den skilde och barnlöse domaren renoverat vetaranbilar. Det enda militäranknytna som domaren renoverat var visserligen en amerikansk Jeep från 1943 men dessvärre hade han också renoverat en österrikisk bil, en Steyr Cabriolet av årsmodell 1937. Der Standard fastslog, i pappersutgåvan den 21 december 2006, att bilen transporterar "tankegods" från sitt tillverkningsår.

David Irving i media

". . . a British historian, David Irving, perhaps the greatest living authority on the Nazi era . . ."– Stephen Spender, New York Times Review of Books

"Such people AS David Irving have an indispensable part in the historical enterprise, and we dare not disregard their views." – Professor Gordon C Craig, The New York Review of Books, September 19, 1996.

"Es ist ein glück für uns . . . einen Irving zu haben, der den Historikern zumindest neue Anstöße gibt."– Professor Hans Mommsen, Ruhr-Univ. Bochum, 1978.

Bibliografi

• The Destruction of Dresden (1963) ISBN 0705700305
• The Mare’s Nest (1964)
• The Virus House (1967), behandlar det tyska atombombsprogrammet, vilket leddes av Werner Heisenberg.
• The Destruction of Convoy PQ17 (1967)
• Accident -- The Death of General Sikorski (1967) ISBN 0718304209
• Breach of Security (1968) ISBN 0718301013
• The Rise and Fall of the Luftwaffe (1973), biografi över Erhard Milch ISBN 0316432385
• Hitler’s War (1977), Hitlers krigsbiografi
• The Trail of the Fox (1977), a biography of Erwin Rommel ISBN 0525222006
• The War Path (1978) ISBN 0670749710
• The War Between the Generals (1981)
• Uprising! (1981), ISBN 0949667919
• The Secret Diaries of Hitlers Doctor (1983) ISBN 002558250X
• The German Atomic Bomb: The History of Nuclear Research in Nazi Germany (1983) ISBN 0306801981
• War Between the Generals (1986) ISBN 0865530696
• Churchill's War (1987), Churchills krigstid ISBN 0947117563
• Destruction of Convoy PQ-17, omtryckt (1989) ISBN 0312911521
• Göring (1989), biografi över Hermann Göring ISBN 0688066062
• Goebbels - Mastermind of the "Third Reich" (1996) ISBN 1872197132
• Hitler's War (1991), omarbetad upplaga, inklusive The War Path
• Nuremberg - The Last Battle (1996) ISBN 1872197167
• Churchill's War Volume II: Triumph in Adversity (1997) ISBN 1872197159
• Rommel: The Trail of the Fox, Wordsworth Military Library; Limited edition (1999) ISBN 1840222050
• Hitler’s War and the War Path (2002) ISBN 1872197108

Not: De flesta av Irvings verk finns tillgängliga fritt nedladdningsbara i PDF-format från Irvings websida.

Externa länkar

• David Irvings hemsida
• Institute for Historical Review
• Samling av Irvings material från nizkor.org
• Samling av Irvings material från holocaust-history.org
• Revelations from Goebbels' Diary diskussion
• Intervju med David Irving i Realisten.se

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Förintelsen

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Revisionism