Brukspatron
Brukspatron är i Sverige en äldre historisk benämning för ägaren till ett bruk (järnbruk, mässingsbruk m.m.). Benämningen var vanligt förekommande under brukssamhällets tid, från 1600-talet fram till andra hälften av 1800-talet, då den svenska industrialiseringen fortskred och brukssamhällets tid var över. Därefter nästintill försvunnit ur språkbruket och anses närmst nedsättande innebörd, om det används för en nu levande person.
Under bruksamhällets tid var brukspatronen den bestämmande vid arbetsbruken. Arbetarna och deras familjer var helt i händerna på brukspatronens välvilja. I bästa fall såg brukspatronen till sina undersåtar och sörjde för deras välfärd och trygghet. Bruket kunde erbjuda ett skyddsnät, änkor kunde få små pensioner och de som skadade sig i arbetet fick också en ersättning. Brukspatronen ägde oftast arbetarnas bostäder som var i anknytning till bruket.
