Borgerlig demokrati
Marxister, kommunister, liksom vissa socialister och anarkister hävdar att liberal demokrati under kapitalistisk ideologi är konstituerande klassbaserad och därför aldrig kan vara demokratisk eller deltagande för alla i samhället. Det kallas för borgerlig demokrati, för i slutändan kämpar politikerna bara för bourgeoisiens rättigheter.
Enligt Karl Marx är representation av olika klassers intressen proportionell mot det inflytande som en viss klass kan köpa (genom mutor, användning av propaganda via massmedia, ekonomisk utpressning, donationer till politiska partier och deras kampanjer och så vidare). Således är det allmänna intresset för så kallade liberala demokratier systematiskt korrumperat av de klasser som är rika nog för att få ett framträdande inflytande. På grund av detta är flerpartidemokratier under kapitalistisk ideologi alltid förvrängda och antidemokratiska, deras verksamhet främjar bara klassintressena för ägarna av produktionsmedlen.
Den borgerliga klassen blir rik genom en strävan att tillskansa sig mervärdet av arbetarklassens kreativa arbete. Denna strävan gynnar den borgerliga klassen till att samla allt större förmögenheter genom att öka andelen mervärde genom att utnyttja arbetarklassen genom att begränsa arbetarnas villkor till att vara så nära fattigdomsnivåerna som möjligt. För övrigt visar denna strävan den tydliga gränsen för borgerlig frihet även för borgarklassen själv. Enligt Marx är alltså parlamentsvalet inte mer än ett cyniskt, systemiskt försök att lura folket genom att låta dem, då och då, stödja den ena eller den andra av bourgeoisiens förutbestämda val av vilket politiskt parti som bäst kan förespråka kapitalets intressen. När detta parlament väljs, transformeras det till en borgarklassens diktatur och genomför förordningar och lagar som aktivt stöder intressena för dess verkliga valkrets; bourgeoisien (som att rädda Wall Streets investeringsbanker, direkt socialisering/skattesubventionering av företag (”socialism för de rika”), amerikanska/europeiska jordbrukssubventioner, och till och med krig för att garantera handel med råvaror som olja).
Vladimir Lenin hävdade en gång att liberal demokrati helt enkelt hade använts för att ge en illusion av demokrati samtidigt som borgarklassens diktatur bibehölls.
|
i ämnesportalen om Vänsterideologi |
