Arbetarklass (politisk term)

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Arbetarklass är en viktig term inom sociologi och politik
Medlemmar ur fackföreningsrörelsen slåss med polisen på Minneapolis gator i USA 1934

Arbetarklassen omfattar de som tjänar sitt uppehälle som arbetande och avlönad arbetskraft, särskilt som yrkesarbetare och inom industriellt arbete. Arbetare i arbetarklassen inkluderar arbeten med ”blåställ” i tillverkningsindustrin, vissa tjänstemän och de typiska kvinnodominerade jobben. Medlemmar av arbetarklassen förlitar sig uteslutande på inkomster från lönearbete, enligt mer inkluderande definitioner kan kategorin alltså omfatta nästan hela den arbetande befolkningen i industrialiserade ekonomier, liksom de som är anställda i stadsområdena (städer och byar) i icke-industrialiserade ekonomier eller på landsbygden.

Definition

Den vanligaste definitionen enligt de flesta socialister är att arbetarklassen inkluderar de som inte äger några produktionsmedel eller företag, har inget betydande kapital och har inget annat att sälja än sin arbetskraft. Dessa människor kallades tidigare proletariatet, men den definitionen har blivit aningen gammeldags. I den meningen omfattar arbetarklassen de som jobbar på industrigolvet i produktionen, lågavlönade tjänsteyrken eller är lägre tjänstemän, med undantag av individer som får sin försörjning från företagsägande, kapital eller andras arbete.

Ett annat alternativ, ibland använt inom sociologin är att definiera klasser på deras inkomster. Med detta tillvägagångssätt kan arbetarklassen jämföras med den så kallade medelklassen på bas av deras olika villkor gällande ekonomiska resurser, utbildning, kulturella intressen, konsumtionsmönster med mera.

Den marxistiska definitionen: proletariatet

Karl Marx definierade arbetarklassen eller proletariatet som individer som säljer sin arbetskraft för att erhålla lön och som inte äger produktionsmedlen. Han hävdade att de var de som arbetade ihop samhällets rikedom. Han hävdade att arbetarklassen fysiskt bygger broar, tillverkar möbler, odlar grödor och sköter barn, men inte äger mark eller fabriker.

En underavdelning av proletariatet, benämnt trasproletariatet är de extremt fattiga och arbetslösa, såsom daglönare och hemlösa. Marx ansåg att de saknade klassmedvetenhet.

I det kommunistiska manifestet hävdade Karl Marx och Friedrich Engels att det är arbetarklassens öde att ersätta det kapitalistiska systemet med proletariatets diktatur (styret av de många, i motsats till "bourgeoisiens diktatur"), avskaffa de sociala strukturerna som ligger till grund för klassamhället och sedan utvecklas till ett framtida kommunistiskt samhälle där "den fria utvecklingen av var och en är förutsättningen för allas fria utveckling." I allmänhet i marxistiska termer, är lönearbetare och de som är beroende av välfärdsstaten arbetarklass, och de som lever på ackumulerat kapital är det inte. Denna breda dikotomi definierar klasskampen. Olika grupper och individer kan när som helst vara på ena eller andra sidan. Sådana intresse och identitetsmotsättningar i individers liv och inom samhällen kan effektivt undergräva arbetarklassens förmåga att agera solidariskt för att minska exploatering, ojämlikhet och äganderollen för att bestämma människors livsmöjligheter, arbetsförhållanden och politiska makt.

Marx and Engels.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Vänsterideologi


Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur engelskspråkiga Wikipedia, och artikeln är därför licensierad under GFDL.