Andy Andersson
Andy Andersson, född år 1874-1923, svensk äventyrare, författare.
A. Andersson var en svensk äventyrare från Stockholm, som reste ensam till södra Afrika och skrev en bok om sina upplevelser.
Han föddes i ett hus på Hötorget vid den tid när centrala Stockholm fortfarande bestod av bostadshus. Vid 16 års ålder rymde han hemifrån till Göteborg och försökte på plats som kajutpojke på någon Amerikabåt. Men han blev igenkänd och skickades tillbaka till Stockholm. Väl hemma hos sin familj beslutade man att skicka honom till Amerika. Där skrev han kontrakt som kajutpojke på en amerikansk kolfraktare, som han arbeta på. I Sydamerika klarade han sig precis från att falskeligen bli gripen för mord. I San Francisco rökte han sin första opiumpipa och han fick stifta bekantskap med delar av Asien. Sedan seglade han åter till Amerika och därefter tillbaka till Sverige och hemmet på Hötorget efter att ha varit borta i fyra år.
Men Andy ville inte stanna hemma. Han var nu omkring de 20 och ville åter ut i världen. Han var gripen av äventyrslust. Medan hans vänner bildade familj reste han i ensamhet bort.
I juni 1896 lämnade han Stockholm och efter ett par månaders resa kom han till Sydafrika. Här lärde han sig att skilja på folk och folk. Han beundrade boerna och i sin bok skickar han en uppmaning till sina manliga läsare att resa dit. ”De skola bli varma om hjärtat” när de möter de vackra boerkvinnorna.
Han redogör väldigt detaljerat för sina äventyr och är flera gånger nära att dö. När Boerkriget bröt ut valde han att ansluta sig på den engelska sidan (medan de flesta svenskar som deltog i kriget gjorde det på boernas sida). Han var med vid undsättningen av Ladysmith och erövringen av Spion Kop i januari 1900, en hård drabbning. Han deltog i kriget under sju månader och ansåg att det var ett skändligt rövarkrig.
Andy tog sig sedan vidare i södra Afrika och kom till Beira, dit båtlaster med australiensiska trupper anlänt för att undsätta Mafeking. Omkring 20 procent av dem dog i malaria. De frivilliga från London dog på löpande band. Av 4.000 engelsmän som kommit för att delta i kriget dog 1.600, som begravdes utefter järnvägslinjen från Beira.
Efter 25 år kom han tillbaka till Sverige för att dö. Han hade åsamkat sig diverse krämpor och sjukdomar och avled den 28 juli 1923 i en ålder av 49 år.
Boken utkom i två upplagor och möttes av en storm av negativ kritik, delvis orsakad av Andersson rättframma beskrivningar av de svarta. Rent litterärt är den ointressant, men den visar hur en relativt vanlig ung svensk man upplevde en främmande värld och hur han trots hårda villkor och många svårigheter kunder överleva.
Litteratur
- En hötorgsgrabb i Afrika: tjugofem års pionjärliv och jaktäventyr i Rhodesia, portugisiska Öst- och Västafrika samt Kongo. (Wahlström & Widstrand, 1923. En andra upplaga kom 1924.)
