Anark

Anark, är ett av Ernst Jüngers centrala begrepp. Det kännetecknas av ett inre oberoende till samtida makthavare och ideologier. Jünger ställer anarken mot anarkisten, och menar att anarken har samma förhållande till makten som monarken har. Monarkisten och anarkisten däremot styrs av -ismer, vilket kanske inte minst blir tydligt i många samtida anarkisters tvångsmässiga reaktioner mot olika former av makt. Anarken däremot står fri, och kan därför både inse ett samhälles behov av traditioner och auktoritet, och ha en normal mänsklig relation även till en monark. Detta innebär också att en anark kan vara nationalist och/eller kristen.

Citat ur boken Eumeswil

Det där låter komplicerat men det är enkelt, ty anarkisk är var och en; det är just det normala hos en. Men det draget blir från första dagen inskränkt genom far och mor, genom stat och samhälle. Det är fråga om beskärningar, avtappningar av urkraft; sådant undgår ingen. Man måste finna sig i det. Men det anarkiska blir ändå kvar i grunden såsom hemlighet, vanligen omedvetet för bäraren själv. Det kan bryta fram ur honom som lava, det kan förinta honom, befria honom.

Här måste göras vissa distinktioner: Kärleken är anarkisk, inte äktenskapet. Krigaren är anarkisk, inte soldaten. Dråpet är anarkiskt, inte mordet. Kristus är anarkisk, inte Paulus. Eftersom det anarkiska faktiskt är det normala, är det till finnandes också i Paulus, och bryter stundom mäktigt fram ur honom. Världshistorien hålls i rörelse av anarkin. Summa summarum: Den fria människan är anarkisk, inte anarkisten.

Ehuru anark är jag för den skull inte antiauktoritär. Jag har tvärtom behov av auktoritet, även om jag inte är auktoritetstroende. Att det trovärdiga jag trängtar efter inte dyker upp skärper min kritik. Som historiker vet jag vad som kan erbjudas.

Bristen på idéer, eller enklare uttryckt på gudar, frammanar en oförklarlig misstämning, nästan som en dimma som solen inte förmår genomtränga. Världen blir färglös; ordet förlorar i substans, framförallt när det uttalas med pretentioner som går utöver det rena meddelandet.

Som historiker är jag skeptisk, som anark är jag på min vakt. Det gynnar mitt välbefinnande, och till och med min humor.

Anarkkonceptet påminner en del om Julius Evolas koncept apoliteia. Jünger lär enligt uppgift även ha influerats av individual-anarkisten Max Stirner och dennes tankar om "Den Ende" men kombinerat det med en världsbild fast rotad i europeisk andlighet och kultur.

Externa Länkar

• Fluxeuropa: Warrior, Waldgaenger, Anarch

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Politiska begrepp