Tyfus
Tyfus, infektionssjukdom som orsakas av bakterien Rickettsia Prowazekii. Kallas även fläcktyfus eller fläckfeber för de blå-röda utslagen som den drabbade får på kroppen. Namnet tyfus kommer av det grekiska ordet tyfos som betyder "rök" eller "dimma", sannolikt för att den drabbade ofta kan befinna sig i ett tillstånd där sinnena grumlas av feber och yrsel. Sjukdomen är mycket smittsam och överförs ofta via löss, i huvudsak klädlusen (Pediculus Humanus Humanus), och dödligheten är mycket hög. Symptomen med fläckar på kroppen visar sig normalt redan efter ett par dagar. Tyfus bör inte förväxlas med tyfoid som är sjukdom orsakad av en form av salmonellabakterie. Även andra djur och insekter kan överföra tyfus direkt eller indirekt. Exempelvis en råtta kan bära klädlusen i sin päls och på så vis sprida den vidare till nya miljöer.
Innehåll
Orsak och smittovägar
En klädlus som biter en bärare av bakterien Rickettsia Prowazekii och suger i sig av dennes blod blir själv en smittbärare som kan överföra tyfus till en frisk person som i sin tur blir en smittbärare. I miljöer där många människor lever tätt intill varandra orsakar detta ofta epidemier, exempelvis i städer, arméer, fängelser och koncentrationsläger.
Tyfus en orsak till många dödsfall i krig
Somliga historiker anser att det var tyfus som var orsaken till det stora antalet döda vid Napoleons fälttåg mot Ryssland 1812-1813. Napoleon tågade iväg med en armé på drygt 500 000 man, men bara 15 000 - 20 000 återvände. Emellertid hade tyfus bragt många soldater om livet under många sekler. Ett planerat slag mellan Gustav II Adolf och Wallerstein 1632 fick senareläggas då bägge arméerna hade drabbats, och den engelska armén under Karl I drabbades år 1643 vilket påverkade utvecklingen av det engelska inbördeskriget. Skulden för den epedemi som drabbade Aten under Peloponnesiska Kriget år 430 f.v.t kan sannolikt läggas på klädlusen och bakterien Rickettsia Prowazekii, och på Irland 1816-1819 är det högst sannolikt samma orsak till det stora antalet döda.
Medicinska studier
Kunskapen om tyfus och dess spridningsvägar var okänt ända in på 1900-talets början. Den franske bakteriologen Charles Nicolle vid Institut Pasteur genomförde experiment på bland annat apor och kunde år 1909 fastställa hur sjukdomen spreds mellan en sjuk och en frisk kropp. Experimentet hade föregåtts av studier på befolkningen i den tunisiska huvudstaden Tunis, där tyfusepidemier härjade säsongsmässigt. Det visade sig att när människor skötte sin hygien och tvättade kläder noga så minskade spridningen. Med sina upptäckter lade Nicolle grunden för en bekämpning av denna välkända plåga. Charles Nicolle fick Nobelpriset i medicin 1928. I Bonniers Folklexikon från 1957 står det under ordet tyfus: "[...] Andra kännetecken är främst mjältsvullnad och serologiska förändringar. I ca 10% av fallen inträffar recidiv. T. åtföljes ofta av komplikationer, ss. svåra liggsår, lunginflammation, tarmblödningar, och -bristning med bukhinneinflammation samt av bakterierna framkallande lokala varhärdar, t. ex. i form av benröta."
1900-talet
1900-talet var dock inte skonat från epidemier. Lenin lär ha sagt: "Antingen besegrar socialismen lusen, eller så besegrar lusen socialismen!" Tyfus plågade östra Europa i en något högre utsträckning än västra Europa under 1900-talets första hälft och uppskattningsvis 3 miljoner människor dukade under för sjukdomen under det ryska inbördeskriget 1918-1921. Under Första världskriget hade dock bekämpningsmedel börjat utvecklas och i USA ägnades en hel del tid vid Chemical Warfare Service åt ett medel mot klädlusen och dess smittbärande bakterie. Resultatet blev DDT. Under andra världskriget blev så en burk DDT standardutrustning för de amerikanska soldaterna. Då de amerikanska trupperna intog Neapel var en av åtgärderna att bekämpa en epidemi av just tyfus. Vid Slaget om Cholm januari 1942 drabbades de tyska trupperna av tyfus.
Tyskland och koncentrationslägren
Under andra världskriget inrättade den tyska administrationen koncentrationsläger över hela det kontrollerade området. Eftersom människor samlades ihop från hela Europa och levde tätt intill varandra drabbades även dessa läger svårt av tyfus. Avlusningskammare installerades och klädlusen bekämpades med Zyklon B, vars giftiga substans cyanväte effektivt dödade smittbäraren.
Cyanväte är emellertid explosivt i gasform vid en hög koncentration, så handhavandet krävde kunskap och strikta säkerhetsföreskrifter samt mycket god ventilation efter användande. Okunskap, språkförbistringar, mytbildning och krigspropaganda gav upphov till föreställningen att människor gasades ihjäl i homicidala gaskammare, en utbredd myt som lever kvar än idag. Användandet av Zyklon B var i själva verket en livsuppehållande åtgärd som räddade livet på många koncentrationslägerfångar. Dock internerades många fångar i de tyska lägren, så epidemier var oundvikliga. I krigets slutskede härjade epidemier i många läger, bland annat Bergen-Belsen, med tusentals döda som resultat. Även Finland bekämpade tyfus under kriget och köpte in Zyklon B från Tyskland.
Den svenske poeten Dan Andersson avled på ett hotellrum i Stockholm på grund av dålig ventilation efter att hotellet hade använt sig av cyanväte för att avlusa rummen.
En nästan utrotad sjukdom
Idag är tyfus en sjukdom som är ganska ovanlig. Dock förekommer enskilda utbrott, såsom i Burundi 1997. Även en del avlägsna platser i Asien, Sydamerika och Afrika har drabbats, men de har inte fått någon större spridning eftersom bekämpningsmedlen är mer effektiva och så även kännedomen om sjukdomens händelseförlopp. Tyfus kan även botas med antibiotika av tetracyklintyp.
|
i ämnesportalen om Förintelsen |
|
i ämnesportalen om Revisionism |
