Michael Wittmann

Metapedia

Hoppa till: navigering, sök

SS-Hauptsturmführer Michael Wittmann var ett tyskt stridsvagnsbefäl under andra världskriget och räknas som ett av de främsta stridsvagnsbefälen genom historien. Han har som vagnschef förstört minst 141 fientliga stridsvagnar, 132 pansarvärnspjäser och ett okänt antal övriga fordon.

Michael Wittmann föddes den 22 april 1914 in i en bondefamilj. Den 30 oktober 1934 gick han med i den tyska armén, två år senare gick han med i SS. Den militära delen av SS stod öppet för begåvade soldater och Wittmann hade inga problem med att klara den fysiskt hårda kravprofilen. Han ansågs mycket lovande och handplockades för tjänstgöring i Leibstandarte. Den 5 april 1937 kom han med i Leibstandartes pansarbilspluton.

Under fälttåget i Polen hade Wittmann befordrats till SS-Unterscharführer och var vagnschef på en Sdkfz 232. När Leibstandarte i februari 1940 utrustades med en stormkanonsavdelning blev Wittmann vagnschef på en av Stug III:orna och fick möjligheten att handplocka en tremannabesättning. Därefter genomgick de en hård och realistisk utbildning på sin nya vagn. Där det förutom stridsmoment även ingick att kunna plocka isär vagnen i fält. Efter fullgjord utbildning var de ivriga på att prova sina nya kunskaper på riktigt och våren 1941 blev de bönhörda. De var med i fältttåget i Grekland och Wittmann förlänades med järnkorset av andra klassen.

Under Operation Barbarossa fortsatte han som vagnschef i en Stug och blev något av en praktisk expert på pansarstrid. Han fick järnkorset av första klassen för sina insatser vid Uman.

Vintern 1942-43 genomförde han en officersutbildning vid SS-Junkerschule i Bad Tölz och lärde sig hantera stridsvagnar. När han kom tillbaka till östfronten blev han tilldelad en Panzer III och fick befälet över en stridsvagnsgrupp. Det dröjde sen inte länge tills han istället blev tilldelad en Tigerstridsvagn och under slaget vid Kursk, sommaren 1943, var han plutonsbefäl.

I januari 1944 blev Wittmann förlänad med Riddarkorset för sina samlade insatser i fält och fick ett personligt telegram från Hitler. Tre dagar senare var Wittman på plats i Hitlers högkvarter Wolfsschanze för att ta emot Riddarkorsets eklöv direkt från Hitlers hand.

När den självständiga bataljonen Schwere SS-Panzer-Abteilung 101 bildades förflyttades Wittmann tillsammans med resten av Leibstandartes kompani med Tigerstridsvagnar dit för att bilda kärnan i den nya enheten. Under våren 1944 förflyttades Wittmann och Schwere SS-Panzer-Abteilung 101 till Västeuropa för att möta de allierades väntande invasion. Han blev nu kompanibefäl.

Den 13 juni 1944 gjorde Wittmann sin mest kända bedrift då han vid Villers-Bocage slog ut en större allierad styrka och stoppade en hel fientlig pansardivisions framryckning. För denna insats förlänades han med svärden till sitt Riddarkors som även denna gång delades ut av Hitler personligen och blev dessutom befordrad till SS-Hauptsturmführer. Wittmann fick samtidigt ett erbjudande om en tjänst som instruktör för nya rekryter, men han vägrade. Han ansåg att han gjorde mest nytta vid fronten.

Han reste tillbaks till fronten i Normandie där han slutligen stupade den 8 augusti 1944 när tornet på hans Tigerstridsvagn exploderade. Ingen i besättningen överlevde. När Wittmann inte återvände från striden utgick en sökpatrull från Wittmanns bataljon samt en grupp från Waffen-SS divisionen Hitlerjugend. De hittade honom, hans besättning och begravde dem i en omärkt grav bredvid den utslagna stridsvagnen. 1983 hittades kvarlevorna och de kunde begravas på den tyska militärkyrkogården i De La Cambe i Normandie.

För kamraterna i Leibstandarte och Schwere SS-Panzer-Abteilung 101 var Michael Wittman en yrkesman med tystlåtet sätt som höll nerverna i styr i strid och som nästan verkade ha ett sjätte sinne för att förutse motståndarnas drag. Detta var en gåva som i hög grad delades av hans skickliga besättningar, som lärde sig att förutse hans order och gav honom sitt fulla stöd. I deras ögon var Wittmann den främste stridsvagnshjälten, som kämpade för sitt fädernesland ända till slutet.


[redigera] Grader och befordringar

  • SS-Mann: 1 april, 1937
  • SS-Sturmmann: 11 november, 1937
  • SS-Unterscharführer: 20 april, 1939
  • SS-Oberscharführer: 9 november, 1941
  • SS-Untersturmführer: 21 december, 1942
  • SS-Obersturmführer: 30 januari, 1944
  • SS-Hauptsturmführer: 21 juni, 1944


[redigera] Källor

Den här artikeln är hämtad från http://sv.metapedia.org/wiki/Michael_Wittmann
Personliga verktyg