Hitlerjugend

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
Hitlerjugend rekryteringsposter. Texten lyder: Ungdomen tjänar Führern. Alla tioåringar till Hitlerjugend
Hitlerjugends emblem
Hitlerjugend armbindel
En soldat från 12. SS-Panzer-Division Hitlerjugend under striderna i Normandie.

Hitlerjugend (svenska: Hitlers ungdom) var en ungdomsorganisation i Tyskland under åren 1926 till 1945.

Medlemskap i Hitlerjugend var formellt sett frivilligt även efter partiets maktövertagande 1933. Organisationen blev vid sidan av skolan ett medel för nationalsocialisterna att bilda ungdomen för sina ideal och fostra de nya generationerna enligt den nationalsocialistiska läran. Utom Hitlerjugend i egentlig mening, som omfattade manlig ungdom i 14–18 år ålder, hörde till organisationen Bund Deutscher Mädel som omfattade kvinnlig ungdom 14–18 år, Glaube und Schönheit som omfattade kvinnlig ungdom 19–21 år samt Das deutsche Jungvolk och Deutsche Jungmädel för barn under 14 år.

Medlemskap i Hitlerjugend var sedan 1936 lagstadgat för alla tyska ungdomar (Gesetz über die Hitlerjugend). Från år 1939 förstärktes obligatoriet genom införandet av en nationell "ungdomstjänsteplikt" (Jugenddienstpflicht), där föräldrarätten upphävdes. Från och med nu tillhörde de flesta tyska ungdomar Hitlerjugend. År 1940 inskärptes tjänsteplikten genom förordningen om skydd för ungdomen (Zum Schutz der Jugend). Hitlerjugend var även namnet på en pansardivision inom Waffen-SS, 12. SS-Panzer-Division "Hitlerjugend". Divisionen bildades år 1943 med hjälp av veteraner från en av Waffen-SS elitdivisioner, Leibstandarte Adolf Hitler. Divisionen stred i Normandie och under Ardenneroffensiven samt i Ungern år 1945.

Divisionens soldater har beskrivits som mycket uppoffrande, skickliga och nästan fanatiska, speciellt under striderna i Normandie.

Hitlerjugend i krig

År 1943 markerade den militära vändpunkten för Hitlers rike. I januari förintades den tyska sjätte armén av Röda armén vid Stalingrad. I maj föll de sista tyska fästena i norra Afrika till de allierade. I juli, misslyckades det massiva tyska motanfallet mot Sovjet vid Kursk. De allierade invaderade Italien. Att de allierade skulle öppna en ny front i norra Europa var väntat.

Kriget skulle bara sluta med "ovillkorlig kapitulation” av Tyskland och dess allierade, deklarerade president Franklin D. Roosevelt i Casablanca-konferensen i januari 1943. I februari svarade nationalsocialisternas propagandaminister Joseph Goebbels genom att utfärda en tysk utfästelse av "Det totala kriget".

Mitt i ett krympande utbud av arbetskraft och lämpliga soldater, kunde förekomsten av en hel generation av ideologiskt skolade pojkar uppfostrade som nationalsocialister, ivriga att kämpa för fosterlandet och att dö för Führern, inte ignoreras. Resultatet blev bildandet av 12. SS-Panzer-Division "Hitlerjugend".

En rekryteringskampanj började, främst med hjälp av 17-åriga frivilliga, men även yngre medlemmar än 16 år anslöt. Under juli och augusti 1943, anlände 10,000 rekryter till träningslägret i Beverloo, Belgien.

För att fylla Hitlerjugend divisionen med tillräckligt erfarna soldater och officerare, så förde man in Waffen-SS överlevande från den ryska fronten, inklusive medlemmar av elitstyrkan Leibstandarte SS Adolf Hitler. Femtio tjänstemän från Wehrmacht, som hade varit före detta HJ ungdomsledare, överfördes också till avdelningen. De återstående bristerna av grupp och plutonsledare fylldes med Hitlerjugend-medlemmar som hade visat prov på ledarskap, under HJ paramilitära utbildning. Divisionen placerades under befäl av 34-åriga Generalmajor Fritz Witt, som också hade varit Hitlerjugendmedlem, med anor från före 1933.

Bland hans unga soldater var stämningen hög. Traditionella, stela tyska uppförandekoder mellan officerare och soldater har ersatts av mer informella relationer där unga soldater ofta fick veta bakgrunden bakom ordrarna. Onödig exercis, såsom paradmarscher eliminerades. Lärdomarna dragna vid den ryska fronten tillämpades under utbildningen för att så långt som möjligt simulera realistiska förhållanden vid övningarna, inklusive användning av skarp ammunition.

Våren 1944 var utbildningen klar. Hitlerjugenddivisionen, som nu var fullt utbildade och utrustade genomförde manövrar som övervakades av general Heinz Guderian och fältmarskalk von Rundstedt, som båda uppskattade entusiasmen och uttryckte sitt godkännande av den stora färdighet som uppnåtts av de unga soldaterna på så kort tid . Divisionen överfördes därefter till Hasselt, Belgien, i väntan på D-dagen, de allierades invasion av norra Frankrike. Några dagar före invasionen, besökte SS Reichsführer Heinrich Himmler divisionen.

På D-dagen, 6 juni 1944, var HJ divisionen en av tre pansardivisioner som hölls i reserv av Hitler när de allierade stormade stränderna i Normandie i gryningen. Klockan 2:30 på eftermiddagen släpptes HJ divisionen och skickades till Caen, som ligger inte långt inåt land från stränderna Sword och Juno där de brittiska och kanadensiska trupperna hade landstigit. Divisionen kom snart under hård spärreld från de allierades bombplan, vilket försenade ankomsten dit till klockan tio på kvällen.

Hitlerjugend skulle iväg för att möta en fiende som hade överväldigande överlägsenhet i luften och skulle snart ha nästan obegränsat artilleristöd. De allierade styrkorna, skulle för sin del, vara på väg att få sitt första möte med Hitlers fanatiska pojksoldater.

Den chockerande fanatism och hänsynslösa tapperhet som utkämpades av Hitlerjugend i strid förvånade britterna och kanadensarna som kämpade mot dem. De sprang som vargar mot stridsvagnarna. Om de var inringade eller utmanövrerade kämpade de, tills det inte fanns några överlevande. Unga pojkar, flera år borta från sin första rakning, var tvungna att skjutas ihjäl av allierade soldater, gamla nog, i vissa fall, att vara deras fäder. Den "orädda, grymma och hänsynslösa " ungdom Hitler hade velat se hade nu mognat och anlände på slagfältet med ett totalt förakt för faran som låg däri. Detta resulterade snart i en snar förstörelse av hela divisionen.

I slutet av den första månaden i strid, slogs 60 procent av Hitlerjugend ur funktion, med 20 procent dödade och resten sårade och saknade. Divisionsbefälhavaren Witt dödades av en fullträff på hans högkvarter från ett brittiskt krigsfartyg. Kommandot överlämnades sedan till Kurt Meyer, som hade smeknamnet "Panzermeyer," som vid 33 år, blev den yngsta divisionsbefälhavaren i hela den tyska krigsmakten.

Efter att Caen föll till britterna, drogs Hitlerjugend tillbaka från Normandies front. De en gång självsäkra, oskuldsfulla, nationalsocialistiska ynglingarna var nu utmattade och smutsiga, en syn som "gav en bild av djup mänsklig misär” berättade Meyer.

I augusti, inledde tyskarna en stor motoffensiv mot Avranches, men drevs tillbaka från norr av de brittiska och kanadensiska soldaterna, samt av amerikanerna från öster, till området kring Falaise. Tjugofyra tyska divisioner blev instängda inne i Falaisefickan med en smal 20 mils lucka som enda vägen till flykt. Hitlerjugend sändes för att hålla den norra delen av denna lucka öppen.

Men allierad överlägsenhet i luften och massiva artilleribombardemang krossades Hitlerjugend liksom de övriga tyskarna fångade inne i fickan. Över 5,000 pansarfordon förstördes, ungefär 50.000 tyskar tillfångatogs, medan 20.000 lyckades fly, inklusive det som var kvar av Hitlerjugend.

I september 1944 räknade den 12. SS-Panzer-Division "Hitlerjugend" in endast 600 överlevande unga soldater, inga tanks och ingen ammunition. Över 9.000 hade stupat i Normandie och Falaise. Divisionen fortsatte att existera till namnet under resten av kriget, då som ännu yngre (och fortfarande ivriga) volontärer fördes in tillsammans med ett sammelsurium av inkallade. Divisionen deltog i den misslyckade Ardenneroffensiven och skickades därefter till Ungern där man deltog i det misslyckade försöket att återta Budapest. Den 8 maj 1945, med endast 455 soldater och en stridsvagn, överlämnade den 12. SS-Panzer-Division "Hitlerjugend" sig till den amerikanska 7:e armén.

Motto

Blut und Ehre (svenska: blod och ära)

Ansvariga för Hitlerjugend

Svastika-symbol.png
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Tredje riket


Se även