8,8 cm Flak 18

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök
En åttioåtta.

8,8 cm Flak 18 (Flak = Fliegerabwehrkanone) (även kallad "Acht-Acht", på svenska "åttioåtta") var en tysk luftvärnskanon under andra världskriget. Kanonen användes även framgångsrikt som pansarvärnskanon.

Efter Tysklands förlust i första världskriget skrevs i Versaillesfördraget in strikta begränsningar om den tyska artilleritillverkningen. Detta ledde till att Tysklands största vapenkoncern, Krupp, skickade ett forskningsteam till Sverige för att där ta fram en ny luftvärnskanon. Resultatet blev slutligen en 8,8 cm kanon som fick beteckningen Flak 18. Efter det nationalsocialistiska maktövertagandet 1933 började kanonen tillverkas i Tyskland.

Kanonen blev en succé och kom sedan under kriget bli ett av Tysklands mest berömda och hyllade vapen.

Flak 18 hade en servis på sex man plus ammunitionsbärare. Det vanligaste dragfordonet var SdKfz 7.

Varianter

Under årens lopp modifierades kanonen på olika sätt och ytterligare två beteckningar användes.

  • Flak 36 var en uppdatering där eldröret till skillnad från Flak 18 var uppdelat i flera sektioner så att bara den mest slitna delen behövde bytas ut.
  • Flak 37 hade ett nytt system för överföring av eldledningsdata. Detta system var anpassat för statisk användning av pjäsen.

I praktiken var de tre varianterna kompatibla med varandra och det var inte ovanligt att en pjäs hade delar från olika varianter.

Åttioåttor monterade på järnvägsvagnar.

Förutom dessa varianter fanns andra modifieringar som gjordes för att kanonerna skulle kunna monteras på fordonschassin och pansartåg.

Operativ historia

Flak 18 fick sitt elddop i det spanska inbördeskriget och kom sedan att användas på alla fronter under andra världskriget.

I roll som pansarvärnskanon

Flak 18 kom att bli lika använd som pansarvärnskanon som luftvärnskanon. Under spanska inbördeskriget anfölls tyska ställningar av fientligt pansar. Då kom någon i stridens hetta på att de kunde sänka eldrören på sina luftvärnspjäser och beskjuta stridsvagnarna.

Under fälttåget i väst 1940 fick tyskarna stora problem med de franska Char B1 och brittiska Matildastridsvagnarna vars tjocka pansar inte kunde penetreras av de befintliga pansarvärns- eller stridsvagnskanonerna. Då satte man in sina 8,8 cm Flak 18 som pansarvärnskanoner.

Då vapnet ej var byggt som pansarvärnskanon var den hög, dryga två meter, och otymplig. Dessutom började fabrikerna montera både luftvärnssikte och pansarvärnssikte på de nytillverkade kanonerna.

Ökenkriget

En åttioåtta under ökenkriget i en pansarvärnsroll.

Under striderna i Nordafrika använde sig den tyske befälhavaren för Afrikakåren, Erwin Rommel, av sina erfarenheter från striderna i Frankrike och använde flitigt sina Flak 18 som pansarvärnskanoner. Speciellt i förberedda defensiva positioner var den mycket effektiv. Tyskarna hade som taktik att locka in de brittiska stridsvagnarna i bakhåll där nedgrävda Flak 18 väntade på dem. När kanonerna var nedgrävda så att endast eldröret var ovanför markytan utgjorde öknens värmedaller ett effektivt kamouflage. De brittiska stridsvagnarna brukade ofta inte upptäcka åttioåttorna förrän stridsvagn efter stridsvagn slogs ut.

Snart bygges ett rykte kring åttioåttan och de allierade tolkade all inkommande eld som eld från åttioåttor.

Operation Barbarossa

Efter Tysklands invasion av Sovjetunionen sommaren 1941, operation Barbarossa, dök de sovjetiska stridsvagnarna T-34, Kv-1 och Kv-2 upp på slagfältet. Tyskarna hade förutom sina åttioåttor inget effektivt vapen mot de välbepansrade sovjetiska stridsvagnarna.

Samarbetsproblem

Flak 18 var en kanon som både användes av Luftwaffe och armén (Heer) samt Waffen-SS. Ute på slagfältet kunde det ibland trots en kritisk situation uppstå bråk om ordergången. Pjäser tillhörande Luftwaffe kunde vägra ta order från en arméofficer trots att fientliga stridsvagnar närmade sig.

Efter kriget

Efter andra världskrigets slut användes åttioåttan i flera länder. I Jugoslavien användes de in på 1980-talet som kustartilleripjäser.

Källor

  • Chant, Chris. Artilleri. Svenskt Militärhistorisk Bibliotek. 2007.
Pansar-symbol.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Andra världskriget