Versaillesfördraget

Från Metapedia

Hoppa till: navigering, sök
Kopia av Versaillesfördraget

Versaillesfördraget var ett av fredsfördragen som avslutade första världskriget. Det avslutade krigstillståndet mellan Tyskland och de allierade makterna, ententen. Det undertecknades den 28 juni 1919, exakt fem år efter det att ärkehertigen Frans Ferdinand mördats. De andra centralmakterna som stred på Tysklands sida i kriget behandlades i separata fördrag. Även om vapenvilan som undertecknandes den 11 november 1918 avslutade det faktiska krigandet, så tog det sex månader av förhandlingar i Paris att få fram fredsfördraget. Fördraget registrerades hos det nybildade Nationernas Förbund den 21 oktober 1919.

De villkor som stipulerades i fördraget innehöll bland annat att Tyskland ensamt skulle ta på sig skulden för kriget, avstå landområden, avstå alla sina kolonier, samt betala ett enormt krigsskadestånd till andra länder. Krigsskadeståndet som Tyskland skulle betala uppgick till 132 miljarder mark, cirka 6.6 miljarder pund, något som skulle ha tagit Tyskland med sin dåvarande ekonomi fram till 1988 att betala. En av de närvarande vid förhandlingarna var Max Warburg.

Resultatet av alla dessa krav ledde inte till att Tyskland pacificerades eller permanent försvagades utan ledde istället till bitterhet och ilska hos den tyska befolkningen, som många historiker menar var en av orsakerna till det kommande andra världskriget.[1]

Huvudpunkter i fördraget

  • Betala ett krigsskadestånd på 6,6 miljarder pund till segermakterna.
  • Skära ner sin armé till 100 000 man.
  • Begränsa sin flotta till 6 krigsskepp och 0 ubåtar.
  • Förstöra hela sitt flygvapen.
  • Lämna ifrån sig stora landområden i Europa och alla kolonier.
  • Ta på sig hela skulden för första världskriget.
  • Italien fick inte Adriatiska kusten som dom hade blivit lovade. Istället fick dom två små delar av Österrike-Ungern.
  • Österrike-Ungern och stora delar av Ryssland delades upp till nya länder.

Hyperinflationen i Tyskland

Under kriget hade Tyskland, för att finansiera alla kostnader, tagit lån istället för att höja skatterna. För att kunna betala lånen, skadeståndet, kolskulderna med mera började tyskarna trycka mer pengar. När penningmängden ökar men inte landets samlade varor och tjänster, sjunker valutans värde i ännu högre takt. Detta gjorde i sin tur att priserna på varor och tjänster steg. När priserna stiger behöver arbetare högre lön för att klara sin ekonomi. Även detta är en orsak till inflation.[2]

Men krigsskadeståndet slapp man inte ifrån. Emellertid var framför allt amerikanerna intresserade av en sanering av den tyska ekonomin, som initierades under ledning av den amerikanske bankiren Charles Dawes. Dawesplanen innebar att de årliga skadeståndsbetalningarna liksom tidigare sattes till 2,5 miljarder guldmark. Den slutliga summan fastställdes inte längre. I gengäld fick Tyskland en utlandskredit på 800 miljoner mark och löfte om att Ruhrområdet skulle utrymmas. Trots protester från den tyska högern accepterades planen av den tyska regeringen i april 1924.[3]

Irländare WWI.jpg
Den här artikeln ingår
i ämnesportalen om
Första världskriget

Referenser

  1. The Economic Consequences of the Peace by John Maynard Keynes at Project Gutenberg
  2. http://skolarbete.nu/skolarbeten/mellankrigstiden-4/
  3. http://www.popularhistoria.se/o.o.i.s?id=52&vid=363
Personliga verktyg