Viola da gamba
Viola da gamba är ett stråkinstrument som tillhör violinsläktet, även kallad altfiol och viola. Viola familjen växte fram under medeltiden, och fick sin slutgiltiga form på 1400-talet.
Historik
Violan skiljer sig från violinen genom flatare botten, en resonanslåda som smalnar av mot halsen. C-formade ljudhål, högre sarger, större antal strängar - vanligen sex, stämda i kvarter omkring en stor ters i mitten - tvärband på gripbrädet och ett bara svagt välvt stall, vilket underlättar flerstämmigt spel.
Istället för snäckan finns på violor också ett skulpterat djur- eller människohuvud. Stråken är kort och fattas underifrån med uppåtvänd handflata. Tonen är mildare och sprödare än violininstrumentens.
Violor byggdes i olika storlekar, från diskant- till kotrabasläge. De användes solistiskt, för ackompanjemang till sång samt i ensembler. Den vanligaste formen var viola da gamba, som stöddes mot knät. Sin högsta utveckling nådde violaspelet under 1600-talet i England. Även i Frankrike hade violan högt anseende bland musiker. Viola da gamba familjen trängdes under 1600-talet undan av violinfamiljen men har under senare tid fått en renässans.
