Vatikanstaten
Vatikanstaten (latin: Status Civitatis Vaticanae; italienska: Stato della Città del Vaticano, i direkt översättning ”Vatikanstadens stat”), är en självständig stadsstat belägen som en enklav i den italienska huvudstaden Rom. Vatikanstaten upprättades 1929 genom Lateranfördraget, vilket gav påven och ledningen för den romersk-katolska kyrkan oberoende efter en mångårig konflikt med Kungariket Italien.
Lateranfördraget var det konkordat som slöts den 11 februari 1929 mellan påven Pius XI och Italiens ledare Benito Mussolini, och som avslutade den konflikt som pågått mellan Heliga stolen och Italien sedan Kyrkostatens fall 1870, då denna införlivats i samband med Italiens enande.
Påven har sitt ämbete som kyrkans högste ledare genom att han företräder Heliga stolen, ett internationellt rättssubjekt skilt från Vatikanstaten. Det är genom Heliga stolen som kyrkan upprätthåller diplomatiska relationer med andra stater och internationella organisationer.
Vatikanstatens främsta funktion är att tillförsäkra Heliga stolen ett oberoende så att påven och den romersk-katolska kyrkan inte skall vara beroende av någon annan världslig makt, på det sätt som den varit före 1929. Befolkningen i Vatikanstaten är runt 800 personer av vilka endast cirka 450 är medborgare. Till både yta och befolkning rör det sig om världens minsta självständiga stat. Vatikanens namn kommer från Vatikanberget i Rom, och runt dess territorium löper en mur som är cirka 3 200 meter lång. Vatikanstaden skrevs 1984 in i UNESCO:s världsarvslista.
Se även
|
i ämnesportalen om Geografi och länder |
