Ultramontanism
Ultramontanism kallas den efter det Andra Vatikankonciliet tillbakaträdda riktning inom den katolska kyrkan, som kräver det katolska andelivets absoluta underdånighet under påven, hela den kyrkliga maktens förläggande till Rom (lat. ultra montes, "på andra sidan bergen", d.v.s. Alperna, från Frankrike räknat). Den moderna ultramontanismen var nämligen en fransk skapelse, en produkt av korsningen i Frankrike mellan restaurationskatolicismen efter Napoleons fall och romantiken. Dess Johannes döparen blev diplomaten Joseph de Maistre. I sin bok Du pape (1819) hävdade han, att blott den katolska kyrkoauktoriteten kunde bevara Europa från revolutioner; men denna kunde bestå endast genom påvlig absolutism. Så upplivade de Maistre läran om påvens ofelbarhet; utan den ofelbare påven ingen suveränitet, ingen auktoritet, ingen tro. De Maistre blev vägröjande för ultramontanismen även genom sin glödande apologetik för det katolska dogmat och för katolsk inkvisition och religionsförföljelse. Ett nytt moment tillades av publicisten Louis de Bonald genom Recherches philosophiques (1818 f.): sanningens kriterium ligger i århundradens och miljoners samlade erfarenhet, traditionen; bibeln tolkad av den katolska kyrkotraditionen är sanningen. Så fick papalismen vid sin sida den filosofiska traditionalismen. Vad som ytterligare behövdes var, att de Maistres och de Bonalds politiskt och romantiskt motiverade restaurationskatolicism lösgjordes från stats- och kulturintresset och helt samlade sig kring den rent kyrkliga och religiösa synpunkten. Detta fullbordade Hugues-Félicité Robert de Lamennais, som därigenom blev ultramontanismens verklige fader (Essai sur l'indifférence en matière de religion, 1817-23): Den absoluta auktoriteten ligger hos den katolska kyrkan, som förverkligar mänsklighetens ofelbara totalförnuft och äger den sanna religionen. Den borgerliga staten är av lägre rang än kyrkan och måste böja sig för denna. Men kyrkan - det är påven, som sålunda äger den absoluta sanningen, är ofelbar. Utan den ofelbare påven ingen kyrka, ingen auktoritet, ingen kristendom. Påven skall regera kyrkan med obetingad absolutism och sålunda även stå över de världsliga staterna.
