Tor Samuelsson

SS-Rottenführer Tor Samuelsson var en svensk frivillig i Waffen-SS.

Tor Samuelsson anmälde som frivillig i finska vinterkriget, men hann aldrig komma iväg till fronten innan freden slöts. I november 1940 skrev han ett treårskontrakt på artilleriregemetet A2 i Göteborg, dock fick han ett halvår senare tillstånd att resa till Finland igen för att strida under fortsättningskriget. Istället hamnade han tillsammans med resten av den så kallade Hamiltongruppen i Waffen-SS. Tor berättar i en intervju att han inte var så insatt i vad Waffen-SS innebar "men det spelade inte så stor roll för oss vilket förband vi skulle tillhöra, huvudsaken var att vi fick inskrivet i kontraktet att det var ryssarna vi skulle slåss mot." (citat från Såsom en brinnande eld, se nedan)

Efter utbildningen i Klagenfurt skickades han i februari 1942 till östfronten som en del av regementet Germania i Waffen-SS divisionen Wiking.

Han sårades i november 1942 och beskriver själv i sina minnesanteckningar som han skrev ner 1981(för ett längre utdrag av anteckningarna se rekommenderad läsning):

"Lördag 7/11 Vid återgåendet tidigt på morgonen fick jag ett granatsplitter i höger käke, spottade ut ett par tänder och fortsatte tillbaka. Återkomstrapport till komp.chefen som ansåg att jag skulle följa med mattransporten tillbaka, då jag hade svårt för att tala och inte kunde äta. (...) Återfärden, som gick sittande i sidovagnen på en motorcykel, gick i sicksack på grund av elden från Stalinorglarna, ett vapen som med flera pipor sköt granater [raketer] som i ett schackmönster. I gryningen släpttes jag av vid HVP = Hauptverbandsplatz = huvudförbandplats. Här måste jag stanna till kvällen emedan vägen låg synlig för ryssarna och utsatt för beskjutning. Förutom mig låg här fyra till.

På kvällen kom en ambulans och förde oss till en järnvägsstation för vidare transport bakåt. Tåget gick endast nattetid, på dagarna gjordes uppehåll vid förbandsstationer, bland annat i Mineraly-Wody. Någon fast föda kunde jag inte förtära under denna tid, endast soppa samt suga på chokladbitar. Efter cirka en vecka kom vi till Kislowodsk och till SS Kriegslazarett 5.

Lördag 14/11 Vid ankomsten till lasarettet fick jag först ett ordentligt bad, blev rakad och fick rena underkläder och uniformen avlusad. Det var härligt att få ligga i en riktig säng med lakan. Maten blev för min del även i fortsättningen soppa. Här låg också en del svenskar till, bland annat Höglund, Eriksson och Meyer. Många av de andra som låg här kände jag från Klagenfurt. Många andra sårade från den finska bataljonen låg också här."

Den här artikeln ingår i ämnesportalen om Andra världskriget

Rekommenderad läsning:

Såsom en brinnande eld av Torkel Ivarsson, Borås Tidning Förlag, 2003. ISBN: 91-631-4541-3