Tempobeteckningar

Tempobeteckningar inom den europeiska konstmusiken är vanligen förekommande främst i cycliskt sammanställd instrumental klassisk musik, som symfoni, sonat och kammarmusik. I början av varje musikstycke anges ofta det tempo, den hastighet, med vilken kompositionen skall framföras. Sedan 1600-talet brukar man använda italienska benämningar för denna tempoangivning.

Vanligaste tempobeteckningarna är följande:

Largo - brett och långsamt

Lento - långsamt

Grave - allvarligt och långsamt

Adagio - bekvämt, behagligt och långsamt

Andante - lugnt gående, måttligt

Andantino - något rörligare än andante

Allegretto - något rörligt

Allegro - glatt och rörligt

Vivace - livligt och rörligt

Agitato - upprört

Presto - snabbt

Prestissimo - mycket snabbt

Dessa termer kan kompletteras med uttryck som följande:

Moderato - måttligt

Assai - mycket

Non troppo - inte alltför mycket

Molto - mycket

Förändringar i tempo:

Stringendo - ökande

Accelerando - ökande

Meno mosso - mindre rörligt

Piú mosso - mer rörligt

Meno allegro - mindre rörligt

Piú allegro - mer rörligt

Rallentando - småningom allt långsammare

Rutardando - småningom allt långsammare

Ritenuto - småningom allt långsammare

Allargando - långsammare

Poco a poco - gradvis