Svante Stensson Sture
Svante Stensson Sture. Riksråd. 1517-1567.
Son till riksföreståndaren Sten Sture d.y. och Kristina Nilsdotter Gyllenstierna.
När Svante var 16 år gammal skickades han av Gustav Vasa till främmande hov för att genomgå högre utbildning. Under den tiden blev han tillfångatagen av lübeckarna för att användas som en bricka i ett spel med syfte att skapa uppror i Sverige.
När han kom tillbaka till Sverige 1537 efter två år i Lübeck fann han sin ungdoms trolovade, Margareta Lejonhufvud, förmäld med konungen. Svante gifte sig året därpå med hennes syster, Märta Eriksdotter Leijonhufvud.
Svante blev efter hemkomsten till Sverige förordnad till hövitsman på Stegeborgs Slott med dess län.
Under Smålandsupproret skrev Nils Dacke till Svante: ”Att menige man i Småland ville till honom utgöra sina årliga skatter och utskylder, om han ville vara dess herre och hövitsman, hållande dem vid rätt och lag och sedvänjor, såsom hans fader gjorde”. Svantes svar blev: ”Att bonden bör köra sin plog, men ej utbjuda konungakronor”. Han förhöll sig lojal till Gustav Wasa och förordnades år 1543 till hövitsman för Läckö slott och län. År 1544 utnämndes han till riksråd och 1559 lagman över Småland.
I början av Erik XIV:s regering stod Svante i god dager hos denne konung. Han utnämndes 1560 till riksmarskalk och vid konungens kröning 1561 blev han Greve av Västervik och Stegeholm samt friherre till Hörningsholm. 1562 blev han befordrad till generalguvernör över Estland och deltog 1566 i kriget mot danskarna.
Erik XIV var dock inte nöjd med Svante som anklagade för stämpling och fängslades i Uppsala. Han avrättades den 24 maj 1567 tillsammans med Nils Sture, Erik Sture, Abraham Stenbock och Ivar Ivarson. Det kom att kallas Sturemorden.
