Svante Arrhenius
Svante Arrhenius, född den 19 februari år 1859 och avliden den 2 oktober år 1927, var en svensk fysiker och kemist. Han brukar tillsammans med Ostwald och van Hoff räknas som den fysikaliska kemins grundare.
Arrhenius föddes på ett gods utanför Uppsala. Svante Arrhenius har bland annat gjort sig känd för att vara den första svenska nobelpristagaren (vilket han tilldelades i ämnet kemi, år 1903).
Det var Arrhenius som först upptäckte växthuseffekten år 1896, det vill säga koldioxidens förmåga att stänga inne värmestrålning. På detta sätt förklarade han sin teori om växlingen mellan istider och varma perioder beroende på växlingar i atmosfärens koldioxidhalt.
Han studerade vid Uppsala universitet från år 1876, blev fil.kand. år 1878 och disputerade den 26 maj år 1884, vilket medverkade till att han blev fil.lic. och fil.dr, då han presenterade grundtankarna om den elektrolytiska dissociationsteorin, vilken ersatte Faradays felaktiga beskrivning av reaktionen mellan två materiefaser.
Arrhenius var även rektor för Stockholms högskola 1897-1902, där han tidigare verkat som professor och lärare i fysik under åren 1891–1905. Han satt också i styrelsen för Statens rasbiologiska institut under dess tidiga år. Svante Arrhenius ligger begravd på Gamla kyrkogården i Uppsala.
|
i ämnesportalen om Framstående svenskar |
