Strategisk bombning

Från Metapedia
Hoppa till: navigering, sök

Strategisk bombning även känt under benämningen terrorbombning är en strategi framtagen av storbritanniens flygvapen Royal Air Force (RAF) under mellankrigsperioden på 1930-talet. Den 11e Maj 1940 implementerades strategin av RAF mot Tyskland för första gången och kom senare att användas mycket effektivt vid bland annat bombningen av Dresden. Strategisk bombning har sedermera kommit att användas flitigt av USA i Japan och Vietnam även Irak använde metoden i Kurdistan vilket gått under benämningen Terrorbombning i svensk media[1].

Strategins ursprung

När det brittiska flygvapnet skulle återuppbyggas efter första världskriget uppstod en debatt om vilken roll flyget skulle komma att spela i framtida krig vilket var avgörande för upprustningens materiella karaktär. Den ena teorin var att flyget var ett långdistans precisionsvapen vilket primärt skulle användas till att eliminera militära mål. Den andra var att flyget primärt skulle användas till att attackera civila mål som industrier och bostäder. Air marshal Hugh Trenchard förespråkade denna linje med motivering att flygbombningarna kunde göras effektivare och dödligare genom att planen kunde byggas med kapacitet att bära mer bomber då dessa mål oftast var oskyddade och menade att målet i krig borde vara utplåning av fienden. När upprustningen tog fart 1934 skapades en armada av massiva långdistansbombare med mycket stor lastkapacitet vilka skulle användas vid vad man nu benämnde strategisk bombning. Detta innebar att man från hög höjd kunde täcka stora områden med bomber eller vad som senare blev känt som att lägga bombmattor.[2]

Strategin preciseras

Frederick Lindemann, (rådgivare till Winston Churchill) författade i början av 1942 ett dokument som antogs i Mars samma år, vilket mer noggrant preciserade hur strategisk bombning skulle användas mot Tyskland. Lindemann understryker att bombningen bör ske mot arbetarbostäder då dessa står tätare än medelklassens hus och att fler människor således befinner sig på ett mindre område. På detta sätt skulle det vara möjligt att bomba hälften av alla bostäder i tyska städer med mer än 50 000 invånare.[3]



Referenser

  1. http://www.expressen.se/nyheter/glom-aldrig-halabja/
  2. de Poncins, Leon. (1988) State Secrets. Britons. sid36
  3. Charles Snow. Science and government. sid 47-48. citat från, de Poncins, Leon. (1988) State Secrets. Britons. sid37